(PM)Jag hatar din blotta existens

JAAA men nu kan han faktiskt få försvinna från våran döda lista, när han hjälpte Jess!! Men han verkade trevlig då!!

Oookej, bort med P från listan alltså. Jag tror jag börjar gilla honom, även om han gjorde något oförlåtligt (pun intended).

Jag älskar kapitlet i övrigt också, du skriver galet bra!

Har det någonsin tidigare kommit ett längre kapitel? Och ett innehållsrikare? Jag ääääääääääääälskar det du skriver. ♥
♥♥♥♥♥♥

Men det är nog sant... Didier är fin. Han kan få överleva, och kanske till och med få en belöning. En gratis biljett kanske?? ♥

Azum kapitel
Ja, Didier kan få överleva

Matizze! Måste du få mig att inte vilja mörda honom! ... (Men jag vill iaf skada honom... han var elak mot Jean!)

jätte bra!
men... nu blev perse ju snäll helt plötsligt!!! Min stackars lilla hjärna klarar inte av det här...

väldigt bra kapitel

Helt plötsligt? Och vad finns det egentligen som säger att han är snäll? Alltså helt genomsnäll? Heheh, själv tror jag på Yin-Yang, vilket märks, särskilt på Perse ^^
------------------------------------------------
Jean
"Vad bra att du i alla fall fortsatte jobba Jean", berömmer Julie Jean när han äntligen har skurat klart hela golvet. Perse har fortfarande inte kommit tillbaka. Jean nickar kort åt Julie för att visa att han har hört. Han kan inte riktigt koncentrera sig på golvet just nu, Jean bara väntar på att Perse ska komma tillbaka så att Jean kan banka skiten ur honom. Eller försöka i alla fall.
"Det är hemskt synd att du också måste stanna uppe hela natten, men det är tyvärr ingenting jag kan göra åt det", beklagar sig Julie. "Jag får inte dra av poäng och jag kan inte ändra lärares beslut."
"Ingen fara", säger Jean, mest för att få Julie att sluta prata. Egentligen gör det ingenting att han och Perse ska tillbringa hela natten i pegasarnas stall. Eftersom ingen skulle vara i närheten kunde de slåss hur mycket som helst...

"Jag vet inte vilken skola du har gått i förut, men på den här skolan samarbetar vi! Nu har du inte bara förstört för dig själv, utan även för Jean som var så pass ansvarsfull att han städade klart utan dig!" Även om Julie har tagit in Perse i ett annat rum så hörs hennes höga röst ända ut till Jean som har satt sig på en pall i väntan på att Perse ska komma ut igen.
Helt plötsligt hade Perse bara kommit in i sjukhussalen igen, med ett brett flin och trollstaven snurrande mellan fingrarna. Han hade inte sagt något om vart han hade hållit hus, men för Jeans del kvittade det. Snart skulle han få ge ingen för det där med skurhinkarna. Snart!

Med ett medlidsamt leende som riktar sig till Jean stänger Julie de tjocka trädörrarna till pegasstallet och med ett antal rispande och knakande ljud vrids nyckeln om i låset och låser dörrarna.
Stallet är skumt och deras enda ljuskälla är fullmånen som lyser in genom de stora fönstren. Den kalla nattluften smyger sig in genom de dåligt isolerade väggarna och Jean huttrar tyst.
Överallt står spiltor med pegasar i olika färger, men ingen av dem fäster någon större uppmärksamhet på Jean eller Perse. Faktum är att alla Pegasar sover. Jean önskar att han fick göra samma sak.
Julie har återigen tagit ifrån Perse hans trollstav som han på något mirakulöst vis måste ha tagit tillbaka och just nu sitter Perse på en höbal med ett brett flin.
"Vad flinar du åt!" Fräser Jean och rycker åt sig en högaffel som ser någorlunda fräsch ut.
"Åh, inget", svarar Perse men slutar inte flina.
"Men sluta flina då! Ta en högaffel och börja arbeta eller så använder jag min högaffel på dig!" Jean riktar hotfullt spetsarna på sin högaffel mot Perse.
"Blir du inte trött på att alltid vara så arg?" Frågar Perse och möter uttråkat Jeans arga blick.
"V-va?" Perses fråga förvånar Jean. Var han alltid arg? Bijou skriar lågt som för att säga nej. Jean var inte alltid arg, det vara bara Perse som verkade ha som hobby att reta upp Jean.
"Jo, men du är alltid arg. Och du vill alltid slåss med mig", säger Perse glatt och lägger armarna bakom huvudet.
"Vill jag ju inte! Men nu förtjänar du det!" Fräser Jean och rusar mot Perse med högaffeln lyft.
"Expelliarmus!" Jean känner en stöt genom magen och högaffeln flyger ur hans händer. "Herregud! Ta det lite lugnt!" Säger Perse och pekar med sin trollstav på Jean.
"Hur fick du tillbaka den?" Frågar Jean förvånat och Perse flinar brett.
"Stal den. Faktum är att jag stal din också", säger Perse och drar fram Jeans trollstav ur sin ena ficka.
"Men... du kan ju inte bara stjäla andras trollstavar!" Utbrister Jean. "Ge hit den!"
Perse granskar flinande Jeans trollstav innan han kastar den åt Jean. "Ta den, du kommer ändå inte att kunna träffa mig om det är det du vill", säger Perse utmanande och Jean fnyser samtidigt som han fångar staven som kommer flygande mot honom.
"Det vet väl inte du! Vill du att jag ska testa eller?" Utan att vänta på svar höjer Jean trollstaven. "Lamslå!"
Perse hoppar upp och tar snabbt ett steg åt sidan. Förhäxningen träffar väggen utan att ha gjort någon skada på Perse över huvud taget.
"Bombarda!" Försöker Jean igen och pekar på golvet under Perse. Perse hoppar smidigt undan när besvärjelsen spränger upp ett hål där Perse nyss stod.
"Vad var det jag sa?" Flinar Perse och Jean ilsknar till.
"Densaugeo! Furnunculus! Levicorpus!" Skriker Jean och pekar runt omkring Perse som på något sätt ändå lyckas ducka för varenda en av förhäxningarna. Jean öppnar munnen för att försöka igen när en gnäggning hörs, följt av ännu en, och en tredje! Jean och Perse vänder sig om för att kolla varför pegasarna gnäggar.
Det är ingen vacker syn. En av pegasarna hänger upp och ner i luften med ögonen vitt uppspärrade i skräck. En annan av pegasarna har bölder överallt och för varje sekund växer det ut ytterligare en. Den tredje pegasens tänder når nästan golvet, och de växer sig längre och längre hela tiden.
En hostning hörs, följt av ett gapskratt och Jean ser hur Perse faller ihop på golvet, skakande av skratt.
Jean känner hur han rodnar svagt och riktar trollstaven mot pegasarna i tur och ordning, samtidigt som han mumlar "Finite"

"Åh herregud!" Utropar Perse när han äntligen har slutat skratta. "Jag antar att du fick mig ändå!"
"Ursäkta?" Frågar Jean förvånat.
"Ja, om du hade velat hade du kunnat förhäxa mig, jag hade inte kunnat göra något motstånd över huvud taget. Så jävla korkad jag var!"
"Jag tycker inte att du är korkad", säger Jean uppriktigt. "Försöker du leka oövervinnerlig hjälte eller? Eller du kanske strävar efter att bli en stenstod? Man måste faktiskt få visa sina känslor när man känner för det!" Perse flinar snett men säger ingenting på ett långt tag. Sedan reser Perse sig upp och går mot dörren.
"Följer du med eller?" Undrar han.
"Följa med vart då?" Frågar Jean förvånat och Perse rycker på axlarna.
"Inte fan vet jag, jag vet knappt hur man tar sig tillbaka till slottet härifrån. Kan du inte visa mig något bra ställe?"
Jean rycker på axlarna och Perse slår lätt med trollstaven på de tjocka trädörrarna som glider upp.
Månen står fortfarande högt på himlen och avslöjar siluetten av de stora berg som finns på skolans norra sida.
"Dit vill jag gå!" Säger Perse bestämt och pekar mot toppen på det högsta berget.
"Dit? Men det är ju jättelångt dit!" Klagar Jean. "Du kommer aldrig att ta dig upp levande!"
"Det är just därför som du ska hjälpa mig. Kom nu!" Säger Perse och drar med sig Jean mot bergen.

Awsum kap Matizze!
Som vanligt då :3

väldigt bra