Life - Lupple & Medi PRS

Hon nickade och såg å henne.
"Okej tänker inte på det." Viskade hon och såg sedan på klänningen.
"Du är bäst."

Han log och log.
"Men det kommer du om du äter grönsaker. Eftersom du ätit det så kan jag säga svaret. Han höll upp sina händer.
"Räkna mina händer två gånger var plus en extra gång."

Mi flinade lite. "Ja jag är något." Flinade hon och backade sedan något steg ifrån henne.

Rose funderade en stund, det syntes att hon verkligen försökte men hon gav upp och fortsatte att äta.

Hon log och tog hennes hand.
"Så vi återkommer om tre veckor då. Tack så hemskt mycket igen Amanda." Hon sågsen på Mi.
"Nu går vi och äter." Hon log stort.

Han log.
"25" sa han mjukt och åt vidare.
"Fråga sen Gabriel om han kan det. Om han inte kan det så kan du säga att du kan det."

Amanda log och nickade. "Det blir ett nöje." Log hon och följde dem ut ur affären. Mi krokade armen i Olivias och ledde henne ut. "Nu ska vi äta, vad är du sugen på?" Frågade hon och såg på Olivia. "Jag vet ett rätt bra ställe som har det mesta. "Log hon menande.

Rose fnissade. "Det ska jag fråga honom." Sa hon lyckligt. "För jag kan nu." Log hon stolt och såg mot sin farmor. "5 x 5 är 25." Berättade hon och Serena log. "Det stämmer bra." Log hon.

Hon log och vinkade innan hon klev ut och log mot mi.
"Visa vägen."

Han skrattade.
"Du lär dig snabbt. Jag ska lära dig allt jag kan." Han smekte henne över håret.
"

Mi nickade och ledde henne några kvarter bort innan hon klev in på en fint inredd restaurang. "Spela med." Viskade hon i hennes öra innan hon la armen om hennes midja och fortsatte inåt och tog ett bord som var lite undanskymt. Hon hjälpte Olivia ned i soffan och satte sig vid hennes sida.

Rose såg på honom med glittrande ögon. "Allt du kan? Måste vara massor." Viskade hon förtjust.

Hon nickade och gick efter henne utan att se sig om. Hon satte sig och lutade sig tillbaka.
"Åh du skulle se Gabriel när han fick reda på att han är pappa."

Han log.
"Jag kan massa." sa han och åt upp.
"Jag kan ställa in i disken Serena. Det är inget att diskutera jag gör det så gärna."

Mi sökte igenom restaurangen med sina sinnen. Det var lugnt. Bara mänskliga besökare. Hon vände sig mot henne och log. "Han blev överlycklig? Eller?" Frågade hon roat, lyckligt.

"För du har gått i skolan." Sa hon allvarligt. "Där lär man sig massor." Förklarade hon. Serena såg på Rose, roat innan hon såg på Ethan. "Jag är tacksam för det. Det underlättar." Log hon ärligt.

Hon nickade.
"Han blev så överlycklig. Ni ligger han alltid och håller om magen när vi sover." hon log.
"Det är så mysigt." Han log.
"Men ändå? Jag kan lära dig saker. Som att 1 plus 1 är 2 men 1 gånger 1 är 1" Han log lite retsamt mot henne

Mi såg på henne med road blick och nickade. "Det kan jag förstå att det är. "Viskade hon leendes. " Hur känner du än så länge?" Frågade hon nyfiket.

Rose fnissade tyst och nickade sakta.