PRS Lupple & Medi

"Sant." Hon tog korven och åt den rakt av och såg på honom.
"Håll om mig sälla." Hon log mjukt och såg på Gustaf.
"Gustaf du kan gå om du vill. Eller vill du vara kvar och värma dig?"

Dorian såg henne äta och kysste hennes nacke saka och la armarna tätare omkring henne.
Gustaf klev upp, fnyste lite av hennes fråga och skakade hela kroppen så den lurviga pälsen verkligen syntes och trippade sedan iväg.
Dorian följde honom med blicken och såg mot Willow.
"Är du redo?" Viskade han och kysste hennes kind sakta.

Hon såg efter honom och nickade. Hon tog påsen med marsmallows och tryckte en på pinnen
"Ja jag är redo. Skämm mig!" Hon log och stoppade pinnen över lågan och snurrade den sakta. När den var gyllenbrun tog hon ut den och blåste försiktigt innan hon började att äta.

Han skrattade lågt och såg på henne, smekte henne över håret.
" Okej visst, låt mig försöka då." Sa han och la armarna mer omkring henne.
"Ska bara tänka." Flinade han och började fundera.

( HAHAH är helt jäkla lost! kommer inte på nått- har försökt sökt men vågar inte ens läsa de jag hittar sååå jäkla töntigt XD )

"Om du vill kan jag försöka hitta på något. Vad skrämmer dig? Vatten antar jag." Hon flinade och såg på honom.
"Att jag försvinner ut på havet? Det blir en bra spökhistoria." Hon såg på honom och smkete hans kind.

Han såg på henne och flinade lite.
"Visst kör du." Sa han men det hon sa sedan gjorde ingenting bättre.
" Nej den blir inte alls bra Willow. " Sa han och såg en hel fruktansvärd scen spelas upp framför hans ögon.
"Kan du inte bara berätta nått om typ inte vet jag monster i skogen." Mumlade han och smekte hennes midja.

Hon skrattade och såg på honom.
"För verklighetstroget antar jag." Hon harklade sig.
"Jag vet inte om det finns kvar eller vart den är längre men för flera år sedan och då menar jag över 4000 år sedan så fanns det ett monster som härskade i skogarna kring byar och större städer. Legenden säger att ifall man hörde ett isande skrik så var det natten då man skulle offra någon, i detta fall var det alltid unga kvinnor.Om detta inte gjordes kunde en hel familj dödas som en varning.
Varför man offrade just unga kvinnor visste man inte men det fungerade längst som en säkerhetsåtgärd. Du förstår att på den tiden kunde en häxa eller magiker tjäna en rejäl summa på att sälja amuletter för att hålla monstret borta men många hade inte hade inte råd.
Hur många unga kvinnor hade offrats har man ingen aning om. " Hon såg upp mot den mörka himlen och drog in kall nattluft i lungorna.
"Efter 4 år slutade man höra skriken men rycket hade spridit sig att så var det inte alls. Monstret hade bara bytt jaktmark. Om monstret nu finns kvar vet jag inte, Vart det borde vara vet jag inte häller, men om det finns kvar så är all värdens unga kvinnor i stor fara." Hon avslutade historien och en skrik kunde höras från skogen. Det lät som det var gjort från is och Willow ryste i hela kroppen.

Dorian hade varit väldigt uppslukad i hennes historia, han hade ingen aning om hans humör.
Han var så oerhört sprallig i brist på en bättre förklaring.
Han visste att det hon sa inte var sant, han visste att ingen förutom vargarna och även häxorna var runt omkring dem.
Han kände dem med varje sinne men hans fokus låg på hennes historia att han tappade bort att ha koll runt omkring dem.
Så när skriket, det isande skriket hördes så frös hela han till is, han blev som paralyserad.
Övervägde att fly eller fäkta tills han insåg att han hade Willow här.
Han kunde ta sig till huset på cirka sju sekunder med henne, skulle monstret hinna till dem innan?
Alla dessa beräkningar skedde i 200 i hans huvud tills han hörde hur det prasslade i närheten och var ganska snart uppe på benen med Willow i famnen innan han insåg hur töntigt detta var och han kunde svära att han hörde någon fnissa i närheten.
Han sjönk ned i sittande ställning igen med Willow i knäet.
"Bra du berättade." Mumlade han och ryckte åt sig sin termos för att ta några klunkar.

Hon brast ut i skratt och vände blicken mot Dorian.
"Du bad mig att berätta om ett monster i skogen. Du fick vad du ville. Jag var tvungen att hetta upp det lite." Hon log och tog läsken och hällde upp ett glas.
"Så vad tror du det var? Det var ingen varulv iallafall. Jag vet om det."

Dorian såg på henne, var glad över att han kunde roa henne. Kände sig oerhört generad själv.
" Mm det gjorde du minsann." Sa han och svepte med blicken omkring dem och skrattade lågt.
"Om natten? Vampyrer. Jag skulle säga vampyrer. " Sa han och såg på henne.
" Har jag rätt eller?" Flinade han nyfiket.