In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon bytte m efter att gått bakom en avskärmare och drog på sig baddräkten .
"Jag har fortfarande huvudvärk men det är ingen fara." Hon log och såg på sin vän.
"Den där är urläcker på dig. Tur vi har samma kroppsform."


Isabelle ställde ner brickan och slog sig ner i en soffa i närheten.
"Åh Markal du kom he senare än oss eller hur?"

Adelaide gick fram till Halos spegelbyrå för att greppa hårborsten från bordet. Hon borstade igenom hästsvansen och granskade sin spegelbild. "Tack, jag vet." Hon såg mot Halo och visslade. "Wow, du ser inte så tokig ut heller, ers höghet!" Hon skrattade då. "Kom, vi går ner. Vi måste skynda oss till vilan.", skämtade hon.

"Tack, Isabelle." Han sträckte sig efter ett glas och smakade av drycken. Njutningsfullt smackade han med läpparna och såg sedan på Isabelle. "Ja. Jag hade, trots firandet, lite mer ärenden att stå i. Men det är här, i det här huset, som jag trivs bäst i staden." Han såg sig om i rummet för att låta blicken falla på Isabelle igen.

Halo log och satte upp håret i en hästsvans med även om hon hatade att bada så så skulle håret bara vara i vägen. Hon tog tag i Adelaides hand och log.
"Kom nu." Hon log mot henne igen och började gå mot polen.

Hon tog sitt glas och drack djupa klunkar.
"Det är väl förståeligt. Men jag hoppas att det gick bra. Såg ni några ni kände?" frågade hon mjukt. Hon sneglade mot sin make med mjuk blick.
"och ikväll behöver jag röra mig ute. kanske bara runt huset men nattluften är så skön."

Adelaide gick trappstegen ner i poolen och tog några simtag för att hitta en plats i poolen att se upp på Halo. "Åh, det superskönt!", pustade hon ut och skrattade för att ta några simtag till. "Skynda dig. Du har beundrare." Adelaide nickade mot vakterna som följt med de för att hålla ett öga på prästinnan.

Markal gav ifrån sig sitt kraxande skratt. Ivan såg på sin vän med en förvånad blick. Vad skrattade han åt? Men Markal avslöjade sig inte. Skrattet upphörde och han såg på Isabelle. "Jag hade en trevlig tid i området, om det är det du frågar."
Ivan såg på Isabelle igen och log då deras blickar möttes.
"Låt oss gå ut på baren runt hörnet. Vi kan ta ett glas vin, se på förbipasserande.", föreslog Ivan.

Hon log och skrattade.
"Åh sluta." Hon klev ner i polen och började att simma.
"Han gör bara sitt jobb." sa hon och log.
"Du skulle göra samma sak eller hur?" Hon log och skvätte lite vatten på henne.
"Sen ska vi ta en varm dusch och smörja oss med väldoftande oljor."

Hon log och nickade.
"Det skulle vi kunna göra. Bara vi inte blir tagna." Hon sååg mot sin make.
"Om jag får det älskade?" Isabelle hade alltid frågat om Ivans lov. Trots att hon fick så ville hon göra sig görd först.

"Vi har inget att oroa oss för, Isabelle. Markal, han skyddar oss.", Han såg på Markal för medhåll. Markal hade just svalt en klunk från drycken sin då han mötte Ivans blick. Han harklade sig och satte ifrån sig glaset på bordet igen.
"Han har rätt, Isabelle. De du fruktar kan inte göra dig illa. De har inte makten att göra det." Han såg tillbaka på sitt glas. Ville inte vara i vägen för deras äktenskap. "Seså. Ta vara på tiden. Gå er promenad, jag har ett öga på pojkarna.", kraxade Markal och påtvingade ett leende på läpparna sina.

Hon log svagt och nickade. Tog hans hand och kramade den svagt.
"Tack du älskade make." sa hon och slöt ögonen.
"och som jag förstår det rätt så börjar Prästinnan hennes möten imorgon." Hon suckade.
"Tror du de blir senda på teve?"
Isabelle lig vagt.
"Jag tror inte det."

Ivan nickade efter Markal och reste sig upp. "Hennes möten är privata, det vet du, Isabelle. Men jag är säker på att hon gör fler uttalanden i framtiden. Efter en sådan presskonferens hon hade tidigare är det givet att hon kommer göra stordåd." Han drog efter andan och suckade trött. "Kom. Vi går." Han gav Markal en sista blick innan han ledde Isabelle ut från rummet för att gå till hallen deras.

Hon nickade och såg på sin make men hajade till.
"Markal det är väl dag fortfarande? Vi kan inte gå ut." Hon såg på sin klocka.
"Jo den är bara 1 så solen skiner fortfarande." Hon såg mot Ivan och reste sig.

Ivan stannade upp och vände runt. Han suckade och tog sig för pannan. "Oj. Jag.. jag tog fel på tiden. Igen.", suckade han och gick fram till Isabelle. "Jag är inte mig själv, Isabelle. Det kanske är bäst att jag vilar en stund. Sedan gör jag några samtal.", sa han och kramade om hennes hand samtidigt som han mötte hennes blick.

"Halo! Nu har vi badat länge. Jag vill inte mer. Stannar jag en sekund till blir jag ett russin!", sa hon skämtsamt och simmade mot trappstegen för att kliva ur poolen. "Jag går och duschar. Sedan gör vi den där hårinpackningen. Mitt hår kräver det på studs.", sa Adelaide i ett andetag.