prs yehet & kkaebsong

Blicken glider upp mot den äldre med ett magert litet leende innan han lämnar en liten puss på de älskvärda läpparna.
"Den är fortfarande hemskt fin, den blev otroligt fin faktiskt." försäkrar Joshua sanningsenligt medan ögonen finner tatueringen igen. Ja, alla sträck, färger och detaljer är väldigt, väldigt fina. Hon har verkligen lyckats. "Klart jag inte gör, jag älskar den för att det är din tass." viskar nittonåringen med ett finurligt leende.

”Vill du veta varför jag älskar den?” Undrade Zihao och drog Joshua till sig. ”För att den symboliserar oss, och jag älskar dig..och är även otroligt lycklig över att du älskar mig”, viskade han och lämnade en stor, sliskig puss över en av Joshuas kinder. ”Men din tatuering innehåller så många detaljer och färger att du inte på någon nivå kan tycka att den är finare än min”, fortsatte han bestämt och skrattade till. Nej, deras tatueringar hade egentligen samma syfte men två helt olika betydelser. Men tjugoåringen älskade dem båda precis lika mycket.

Joshua kan inte undgå att le åt den äldres fina ord, jo han har helt rätt.
"Du har rätt, den symboliserar oss." säger han och kramar om Zihao med ett lyckligt leende. "Men nu tänker jag skaffa mig en som symboliserar oss." lägger Joshua till och nickar för sig själv, lika bra att få den andra tatueringen, den på de två som han så älskar, klar så fort som möjligt. Att dra ut på smärtan är inte något roligt direkt.

Den äldre lutade sig tillbaka mot ryggstödet igen med en liten suck och nickade.
”Då kanske det är lika bra att jag kör på också, blommor är alltid fina”, sade han och vände blicken upp mot taket. Kvinnan med det blåa håret kom tillbaka med ytterligare en stencil som hon höll upp framför Zihao.
”Blir den bra?” Undrade hon och satte på sig glasögonen igen, som hon stått och putsat innan.
”Hm, den blir jättebra”, svarade tjugoåringen och sökte efter Joshuas hand med sin egna. ”Det är bara att köra på.”

"Okej, så du vill ha tatueringen här?" frågar mannen och börjar tvätta över det fula ärret, beslutsam över att göra sin kund nöjd så att han inte behöver hata sig själv pågrund av orden. Det är ett viktigt jobb, att hjälpa de som kommer in som vill täcka över ett hemskt minne. Joshua kramar om Zihaos hand med en nick.
"Precis." svarar han och biter sig i underläppen när mannen för stencilen mot den bara huden.

Som tur var gjorde det inte alls lika ont att tatuera överarmen som det hade gjort att tatuera revbenen. Zihao sneglade från kvinnan till Joshua och log blekt.
”Hm, så när är det vi ska på det där bröllopet egentligen? Ganska snart va?” Undrade han och lekte lite med den yngres fingrar. De var så nedrans små och hulliga i jämförelse med tjugoåringens egna, som var långa och smala och bara allmänt stora. Han lutade huvudet mot nackstödet och slöt ögonen, när armen slutligen började svida rikrigt ordentligt.

Det verkar som att det går bättre för Zihao den här gången, vilket är typiskt då det går än värre för Joshua. Nyckelbenet är inte direkt smärtfritt att tatuera.. tyvärr.
"Ganska snart?" upprepar nittonåringen medan läpparna spricker upp i ett leende. Handen kramar om Zihaos långa fingrar, medan han håller ögonen slutna. "Det är i övermorgon. Det måste jag ha berättat för dig?"

”Jag har minne som en guldfisk, det vet du”, muttrade tjugoåringen och vände blicken upp mot taket. ”Hm, behöver vi ta med oss någonting eller? När ska vi dit? Vill du åka dit dagen innan och umgås lite med Fred och George?” Rabblade Zihao på och bet sig i underläppen. Det kunde nog bara vara bra för Joshua att spendera lite extra tid med sina vänner, då de två turturduvorna varit med varandra nonstop de senaste veckorna. Skada kunde det åtmsintone inte göra.

"Zihao, vi köpte en kostym till dig idag, hur dåligt minne har du?" frågar Joshua lätt roat med slutna ögon, alldeles bestämd över att andas lugnt. Dock öppnas ögonlocken pågrund av det som flyr tjugoåringens läppar därnäst. "Tänker mig att vi kan fixa någon present. Men hur ska du komma dit om du inte åker samtidigt som mig? Om du nu inte vill umgås med Fred och George du också?"

”Jag sa ju att det är hemskt..inte visste jag att kostymen var till bröllopet”, knotade den äldre och putade med underläppen. ”Och för all del, jag kan umgås med Fred och George, så länge du inte typ lämnar mig ensam med dem”, fortsatte han och ryckte till när nålarna vidrörde en öm nerv.
”Du vet vad vi har sagt om att röra på sig”, påpekade kvinnan och skakade lite på huvudet. ”Håll it lite till, är snart färdig”, försäkrade hon därefter med ett litet leende.