Förändrad värld Lupple & Medi

Han nickade och smet ut samma utväg och sprang till Dorian och såg på honom.
"Det ser bra ut. Jag ska hämta honom snart." Sa han och lade såg på honom.
"Men kommer det inte bränna honom mer?"

Mannen kved ogillande till när infarten stacks in och han hann inte skrika innan han föll i sömn.

Maria hade stoppat ner Jimmy vid Mollys sida igen och strök de små över håret och såg på Halo.
"Vaka över dem snälla."

Dorian såg mot Lucifer. "Han kan få förtjäna möbler?" Föreslog Dorian för att sedan nicka. "jag litar inte på hans lydnad. Han har dödat Gregor. Som han både älskade och hatade. Tror han hatar oss också. Så han behöver försvagas. " Sa Dorian fundersamt.

Allan såg mot Rafael och Theodore. "Varför är ni ens inblandade i det här?" Frågade han oförstående.

"Ja du har nog rätt." Sa han och flinade sedan.
"HUr är det om han ser min far?" Frågade han och lade huvudet på sned.
"Jag kastades ju ut från himlen."

Theodore såg bort och såg sedan på sin bror.
Hur skulle de svara?

Dorian såg på Lucifer. "Ja jag har ju träffat din far. Det var en väldigt...konstig upplevelse. Jag vet inte. Han skulle kanske bli renad? Eller dö i plågor." Sa Dorian.

Rafael mötte Theodres blick och såg sedan på Allan. "Vi gillar att spela på det vinnande laget. " Sa han lugnt.

"Kanske det. Kanske inte. Kanske han borde se en ängel och sedan låtsas som inget? Låta honom bli galen?"


"Som min bror sa." Han log.
"Du har skadat våra flickor för sista gången...."

Dorian såg på honom. "Är han inte redan galen nog? Men kanske hjälper en änglasyn." Sa han tyst.

Allan log roat. "Era. Jag kan kalla fram din riktiga flicka om du så önskar." Sa han kallt.

"Jag menar galen på ett annat sätt. Förr var han galen som ond. Men nu kan han bli galen och han tror han ser saker."

"Du rör inte min Aurora." Snäste Theodore och såg på sin bror.
"Inte ens hans.."

Dorian skrattade till. "Du är iskall Lucifer." Flinade han och trummade lite på väggen. "Jag antar att vi märker om vi behöver göra så imorgon natt." Sa han lugnt.

Allan nickade sakta. "Är du inte ens lite nyfiken?" Flinade han roat. Rafael studerade honom länge. "Du har inget kvar. Inga vänner. Ingen värdighet. Dina ord. Berör oss inte. "Viskade Rafael kallt.

"Jag är väl det?" Han flinade och såg på de hade åstakommit.
"ska vi hämta vår gäst då?"

"Du har mage att säga sådana saker? Att du ens vågar vara kaxig? Du vet mycket väl att vi kan nå Jimmy. Om du inte skärper dig så kommer jag bita honom." Sa Theodore lugnt och såg på honom.

"Ser säkert ut." Sa han leendes och gick bort mot huset igen.

Allan såg på honom. Ilsken men tystnade. Han visste inte varför han sagt det här. Kanske för att försöka vinna tillbaka något.