Skriva av sig-tråden

Jag är så trött på min klass!
Jag har aldrig riktigt gillat min klass. Vi är verkligen bara en sån där ihopföst grupp med olika intressen.
Det finns två personer i min klass som jag tycker om men den ena känner jag inte så väl och den andra har personliga problem och klara inte av att vara i skolan.
Så jag har nästan ingen i min klass att vara med!
Min klass är så sjukt stökig att det finns inte! Det finns väldigt få lärare som kan hålla klassen i styr och såklart så är det matte/no läraren som absolut INTE kan det!
Min klass är egentligen uppdelad i två grupper: de som sköter sig och de som inte sköter sig. Jag tillhör den förstnämnda. Detta innebär inte detta att jag tillhör en kompisgrupp i klassen. Min kompisgrupp är utanför klassen, fast jag är inte så nära de heller men de är iallafall bättre än min klass!
Från början var jag med i ett kompisgäng. Vi var egentligen bara ihopfösta i samma grupp eftersom vi hade gått i samma klass förut så vi kände varann. Men jag passade aldrig riktigt in i den gruppen, jag har alltid varit lite quirky och nördig av mig och tjejerna i den gruppen är osäkra vill vara "normala". Jag var med dem tills slutet av åttan (går i nian, tack o lov att jag slipper klassen nästa år!) då jag började släppa folk. Under sommarlovet var jag på konfaläger och fick skitbra kompisar. När jag kom tillbaka till skolan så märkte jag verkligen hur olik jag var min klass!
Så under hela nian så har jag kämpat för att hålla mig lugn ( har en historia med vredesutbrott på folk, Weasley temprament) och klara mig igenom nian någorlunda frisk ( mentalt frisk alltså).
Men jag vet inte hur jag ska stå ut! Jag klarar verkligen inte av det längre! Jag klarar inte av min skola längre!!!

Ursäkta om det var lite förvirrande men jag bara skrev så som det kom till mig!

LoooneyMe: Jag förstår hur du känner dig. Det kan vara riktigt jobbigt ibland med vissa klasskompisar. Du kanske ska ta och lära känna någon ur den ''stökiga'' gruppen. Du kanske har mycket gemensamt med någon av dem. Det viktigaste är iallafall att aldrig ge upp. Fortsätt kämpa, vi på mugglis finns alltid!

Jag vill vara... den jag vill vara, inte den jag blivit. Jag vet hur folk ser mig, och jag rätt så säker på att jag inte vill att folk ska se mig på just det sättet.
Jag vill vara den jag var förut, den glada, obekymmerslösa tjejen som hade jävligt lätt för att lära känna & träffa nya människor.
Har svårt att lita på folk, och prioritera.
Har blivit sårad så många gånger, att jag inte känner någonting längre.

LoooneyMe: Om det inte fungerar med lugnet i klassen, eller om lärarna inte kan hålla koll på alla, så är det en fråga för dina klassföreståndare eller rektor. Det måste man ändra på. Det är bara att gå dit och säga till dem hur det är, och sedan fixar det allting. Det är deras ansvar att alla ska få ha arbetsro, och trivas med den skola och klass man går i. Nu är det dock inte så mång månader kvar, så om det inte känns läge att gå och prata med lärarna, så kanske det bara gäller att stå ut lite till. Men dina resultat ska inte behöva bli påverkade av hur det fungerar i klassen. Om gruppdynamiken är dålig är det något som lärarna måste se till att ordna upp.

Att inte ha sina kompisar i klassen är inget konstigt. Man är trots allt bara i skolan några timmar om dagen, och egentligen är man faktiskt inte där för att träffa kompisar. Så, du behöver inte hänga med dina klasskompisar på fritiden. Se istället till att träffa de kompisar du verkligen trivs med så att ni alla håller ihop. Keep on, det är inte mycket kvar av terminen.



candycookie: Det är okej att känna så. Det är det faktiskt. Men man får bygga på sina vänskaper, och sin tillit, lite varje dag. Ingen som någonsin varigt i dina skor, skulle någonsin förvänta sig att du skulle kunna prioritera och lita på folk på ett enkelt sätt.
Du vill vara någon annan än då är? Då är det enkelt. Försök att bli den du vill vara. Tänk glada tankar, och då blir livet mycket gladare och mycket lättare. Lev med optimism, det går smidigare då. Den du var finns inuti dig, den är bara nedtryckt av allt jobbigt. Men du kan hitta dig själv igen, för var finns du, om inte hos dig?

Jag tycke Emil, Kevin och Josse ska dö. De är idioter som mobbar mig. Och på grund av det gråter jag.

FAAAN, jag hatar mitt liv just nu...
Killen jag är kär i har jag varit kär i fem år...och jag orkar inte mer!
Han förstör mitt liv, jag vill inte vara kär i honom, tvärtom jag vill släppa honom... gå vidare.
Men jag kan inte...

Jag vill inte vara kär i honom hela livet!!!!

FAN! </3

lillamymin, tack så mycket, uppskattar det verkligen. ♥
ska iallafall försöka, tycker jag är bra. att försöka.

Prata med en lärare. Detta ska absolut inte förekomma i en skola what so ever.

Kom ihåg att inte ta åt dig något dem säger, hur sant det än kan verka. Fortsätt kämpa.

Om du behöver prata mer privat kan du bara skicka en uggla.

Det kommer du inte att vara. Det går över, hur hopplöst det än känns. Stå på dig, betrakta dina andra möjligheter, försök se andra människor. Förr eller senare kommer du att komma över honom.

Är rätt nervös inför det muntliga NP i svenska imorgon </3