PRS Lupple & Medi

Hon kom efter en stund tillbaka och lade ner några bitar ved vid tältet och lade kvistarna där med och hon sjönk ner vid Dorian och såg in i hans ögon och hennes ögon gnistrade.
"Jag har inte gått i dem här skogarna på 500 år. Jag känner igen mig!"

Gustaf kom kort efter och släppte ned det han hade samlat, vilket var oerhört mycket.
Dorian såg på veden och log smått för att sedan vända sin uppmärksamhet till Willow.
Såg de gnistrande ögonen.
" Känner du igen dig?" Sa han och log bredare.
" Det är bra." Sa han och smekte hennes kind.

Hon nickade.
"Ja jag känner igen mig. Jag känner även igen det stället din far tog mig till. Det var för att jag bönade och bad om sinnesro." Hon såg ner och suckade.

Dorian såg på henne, höjde lite frågande på ögonbrynet.
"Vilket ställe? Vad pratar du om?" Frågade han och såg på henne.

Hon pekade mot skogen.
"Där borta men även här. " Hon såg på honom.
"Men oroa dig inte. Jag är nu Willow och jag är här med min fäsman och ska ha en mysig camping. " Hon smekte hans kind med en öm rörelse och lade sig på mage över hans knän.
"Eftersom du vann kan du få smeka mina fjun."

Han skakade förvirrat på huvudet. Fattade ändå inte vad hon pratade om.
Han log svagt och pussade hennes huvud.
"Jag vet älskling." Sa han och smekte henne över håret, såg på henne när hon la sig på mage och sken upp lite.
" Det var ju priset. " Viskade han leendes och förde försiktigt undan hennes hår för att sedan sakta smeka henne över fjunen.

Hon rös i hela kroppen och fnittrade,
"Det kitlas." Hon log mot honom och slöt ögonen.
"Dorian." Jag vill ha typ e riktigt läskig spökhistoria. Snälla berätta en ikväll"

Han såg på henne, såg hur hon rös och fnittrade och blev helt till sig.
Det var så intressant reaktion.
"Förlåt, ska försöka att inte göra så det kittlas." Viskade han leendes men fortsatte smeka.
Lutade sig närmare för att verkligen studera dem på nära håll.
Det var häftigt.
"Mhm." Viskade han utan att riktigt höra henne fören en stund senare.
"En riktigt läskig, åh älskling jag är ju så dålig på att berätta såna." Sa han och flinade lite.
Hade aldrig försökt, men spökhistoria? Som var riktigt läskig.

"Du får försöka." Hon fnittrade igen och såg ner på marken.
"Det kittlas igen. Jag vet inte vad du gör men det kittlas." Hon lyffte huvudet och såg på huvudet.
"Jag tror de kommer att växa klart redan i natt."

"För din skull, gör jag allt." Viskade han och pussade hennes axel sakta.
Mötte hennes blick och skrattade lågt.
" Jag önskar att du kunde känna dem älskling. Liksom röra vid dem. De är väldigt distraherande och härliga att röra." Viskade han.
" Jag är ledsen att det kittlas för dig, men det är ju rätt häftigt ändå." Viskade han och skrattade lågt.
" Tror du?" Sa han upprymt.
"Kan du veckla ut dem, och in dem? Snälla älskling." Viskade han och smekte henne över håret.