De utvalda

De första männen gick utan problem, hon skog ner dem som det var inget men det blev jobbigare för henne och även dem fick in slag hon vanligtvis han blockera.

Ethan tappade snart intresset för sin kastning och lät blicken svepa iväg medan kroppen kastade som automatiskt.

En man hade fått ner Eletha på knä, hon andades tungt och blödde från ett slag i tiningen. Kungen stoppade dock det hela, Eletha var vimmelkantig och drog sig från träningen. Mat och sömn var nog viktiga saker.

Ethan fick syn på Eletha och släppte knivarna och sprang fram. "Hur är det?" frågade han oroligt och drog upp henne.

"Bra" mumlar Eletha och tar sig åt huvudet. Det var bara det att de nästan lyckats få ner henne, få in slag och sparkar.

Ethan lutade henne mot sig och kramade ömt om henne. "Men..jag menar, de lyckades få ner dig...". Kungen steg fram igen, han såg uttråkad ut igen men när han såg Ethans omfamning lyste han plötsligt upp. "Eletha, Ethan, jag har några lorder som kommer imorgon och jag har den perfekta underhållningen..."

Eletha svarade inte men ryckte till vid kungens ord. Randas min var inte nådig, hon ville inte veta vad han nu hade planerat.

Randa flinade större. "Ethan skadade ju dig en gång under en fest, det blev stor succé, nu vill jag vända på det...". Ethan stelnade till.

"Nej." bad Eletha hon ville inte slå honom, inte göra honom illa. "Snälla." bad hon.

Kungen hårdnande. "Så, vill du hellre se att eran son skadas? Antingen Simon Eller Ethan". Ethan såg på Eletha. "Eletha...Du måste göra det...". Han ville inte se Simon skadad.