PRS Lupple & Medi

Hon såg på honom och suckade. Lade huvudet på sned och tog upp ett kort och skakade sedan på huvudet.
"Tror du att jag kan bli sjuk igen? Att det här kan göra mig sjuk och ändra på vem jag är. Att jag sakta blir någon annan."

Dorian såg på henne, suckade lågt och ryckte på axlarna.
"Jag vet inte älskling. Du har otrolig kraft och du kommer säkert få mer. " Viskade han sorgset.
" Jag kommer alltid försöka påminna dig om vem du är." Viskade han ärligt och greppade tag om hennes hand och kramade den mjukt.

Hon log mjukt och smekte hans hand och lade huvudet på sned.
"På tal om ingenting. Jag har sagt till din pappa att ja vill ha ett sommarbrölopp. Jag skulle tycka det är så magiskt." Hon log och tippade huvudet på sned.
"Vad vill du?"

Dorian såg på henne, skrattade lågt och nickade.
"Sommarbröllop. Det låter magiskt." Viskade han och la sitt sista kort.
Mötte hennes blick och skakade på huvudet.
"Ingenting, ville bara krama din hand." Viskade han som förklaring och såg på henne.

"Nej jag menade om det skulle gå bra." Hon log stort och visade sin ring.
"Din syster tyckte vi kunde ha blå som färg på typ olika saker. Jag sa om vi kan ha röd med och kanske lila med. Så våra färger blir röd, blå och lila."

Han såg hennes ring och log , allt bredare.
" Det blir perfekt- så länge du är där så spelar inte resten så stor roll." Viskade han och smekte hennes kind.
" Det ä bra färger." Flinade han och smekte henne över ringen.

Hon böjde sig fram och kysste honom.
"Vem hämtar veden?" Viskade hon och såg honom i ögonen.
"Ska jag göra det som förlorade?"

Han besvarade kyssen med ett lyckligt leende och smekte hennes kind sakta.
" Om du vill." Flinade han och sträckte sig efter termosen för att ta några klunkar av blodet.

Hon reste sig och såg på Gustaf.
"Kommer du med?" Hon började gå mot skogen och vinkade mot Dorian.
"Okej kommer snart."
Hon log och böjde sig och tog upp en kvist och log mjukt.

Dorian följde Gustaf med blicken när han reste sig upp och travade efter henne in mot skogen.
Tog upp ganska många kvistar med sin mun.
Dorian vinkade tillbaka mot Willow, fokuserade för en stund på enbart blodet. För att distrahera sig själv.