De utvalda

"Tack." log Eletha men hon tänkte inte släppa honom försen han druckit mer.

Ethan drack några klunkar till innan han med illamående och lidande blick sköt undan koppen.

Eletha var nöjd hon kunde inte begära mer, hon visste själv hur det var men drack mest för att vara ett gått föredöme.

Ethan reste sig upp. "Kom, vi kan träna nu, du har ju din styrka". Ingem skulle gå på henne.

Eletha suckade men nickade sedan, "Tror du vi kan besöka Simon sedan?" säger hon och något av oron sedan mardrömmen syns fortfarande i hennes ögon.

Ethan nickade. "Nog kan vi det, vi får träna duktigt". De hade ju tränat duktigt alla dar nu".

Eletha nickade och de fortsatte ut mot borggården. Kände Eletha att hon inte orkade gjorde säkert Ethan det med, men ingen av dem sa något om det hela.

Ethan tog en pilbåge och siktade lite väl ute på borggården. Han kunde det här redan, men han.orkade inget annat.

Eletha tog sig fram mot gräsplätten och såg på männen, dessa som hon skulle krossa idag. För första gången kände hon att de kunde ha en chans. Hon var förvisso stark, men orken var inte där.

Ethan sköt felfritt varje gång. Pilen var exakt i mitten och de gamla klyvdes av de nya. Han hatade och älskade sin förmåga, hatade för vad kungen kunde använda dwn till, men älskade dwn för att den var f ed lfri.