PRS Lupple & Medi

Hon tog upp och skakade på huvudet.
"Din tur." Hon fnissade och såg på honom.
"Bli inte arg. Men jag fryser lite även med filten. Skulle du bli arg om Gustaf låg bakom mig?" Hon såg på honom och log mjukt.
"För värme alltså."

Han log svagt och fortsatte att lägga i rött med ett leende på läpparna.
Men hörde sedan hennes ord, att inte bli arg. Varför skulle han bli arg?
Men sen kom frågan.
Han förstod varför hon frågade en sådan sak, förstod vad det handlade om men självklart blev han lite svartsjuk.
Han svalde hårt och studerade sina kort en stund.
Ville ju inte att hon skulle frysa och han kunde faktiskt inte ge henne någon som helst värme.
" Nej då. Du måste hålla dig varm." Viskade han och log svagt mot henne.

"Gustaf kan du komma?" Hon såg in mot skogen och drog upp ett rött kort och lade det och log.
"Bra jag vet att du kan vara lite svartsjuk men jag måste hålla mig varm och filten är inte den varmaste."

Dorian kände hans närhet redan innan hon bett honom komma och gav vargen som stegade fram några mörka blickar.
Gustaf mötte hans blick och sänkte huvudet lite innan han la sig tillrätta bakom henne som varg.
"Såklart du måste. " Sa han och såg på henne, försökte fokusera alla sina sinnen på enbart henne. Vilket fungerade.

Hon skrattade och klappade Gustaf på huvudet och log.
"Var glad att jag kan ha honom bakom mig. Jag grät förut och jag kunde inte ens se på vargar."
Hon log och pekade på högen.
"Lägg då."

"Det är jättebra älskling." Sa han och log mot henne, för det var faktiskt bra.
Han stirrade på högen för att sedan stirra mot sina kort och la i samma färg som förut.

Hon drog upp en och lade på en 7a i samma färg och lade huvudet på sned.
"Älskling får jag fråga en sak?"

Dorian vände upp blicken mot henne och la ett händelsekort, ta upp två stycken med ett snett leende mot henne.
Han nickade sakta.
"Mm, fråga på älskade." Sa han leendes och såg lite nyfiket på henne.

Hon tog upp två och såg på honom.
"Din tur." Hon kände på sin axel och lade huvudet på sned.
"Vad har varit det läskigaste med mig? Eller gjort dig rädd?" Hon såg ner och kände kylan krypa sig närmare.

Han la i en annan färgskala. ( Det kan man ju efter händelsekort va? XD)
Han flinade lite och viftade med sitt enda kort som var kvar.
"Uno." Sa han retsamt för att sedan bli lite mer allvarlig.
"Med dig?" Frågade han och funderade lite.
"Jag vet inte älskling, kanske hur lätt det varit för mig att tappa kontrollen i din närhet." Sa han fundersamt.
" Att du varit så sjuk, att du alltid svävar i fara. " Viskade han och bet sig lite i läppen.
"Jag är alltid orolig för dig och det gör mig rädd." Försökte han förklara.