prs yehet & kkaebsong

Joshua nickar instämmande och säger adjö till kvinnan innan han rör på benen igen, kramar om Zihaos hand.
"Och vad är det för sak?" Frågar han halvt om halvt förvirrad medan han tittar ner på sakerna kanske han kan föreställa sig det. "Är du nöjd med ringarna?"

”Du får snart se, men inte här där det är så nedrans mycket folk”, mumlade Zihao och flätade ihop Aina fingrar med Joshuas. ”Och ja, jag är faktiskt väldigt nöjd med ringarna..du då? Vi måste betala tillbaka pengarna till pappa sen någon gång dock”, konstaterade han därefter och började dra med sig nittonåringen ut från affären och vidare ut på gatan. ”Du råkar inte veta vart det ligger en park eller liknande? Eller bara något ställe där det inte är så tjockt med folk.”

"Ja, jag är jättenöjd med ringarna " Svarar Joshua sanningsenligt och låter blicken glida över byggnaden, innan han börjar dra med Zihao mot utgången. "Det finns en liten park i närheten..." mumlar han med en liten rodnad över kinderna.

Zihao betraktade Joshua under tystnad när de började röra sig mot utgången. Det var så sjukt mycket folk överallt att tjugoåringen aldrig sett på maken. Inte ens vid Diagongränden brukade det vara så packat med folk. Eller jo, packat brukade det ju vara, men huvudgatan var ändå liten och resten av gränderna ännu mindre. Harrods var ju trots allt ett extremt stort varuhus med typ tusen olika våningar och sektioner. Man kunde säkert gå vilse om man hade riktigt mycket otur.
”Det blir jättebra, hoppas bara att det inte är så mycket folk där..”

När de kommer fram till parken biter Joshua hårt i sin läpp, även om de pratat om att gifta sig, och han verkligen vill det, så är det nytt nu... nu när de har ringar. Några bänkar finns, räck framför gräset och vattnet nedanför. Dock är det inte många där såhär dags. Nej, han är rätt säker på vad det är Zihao vill ha sagt.
"Blir det här bättre?" Frågar artonåringen och tar försiktigt den äldres händer i sina.

”Alldeles perfekt, tillåter du mig att vara sjukt klyschig nu?” Undrade Zihao och stoppade ner händerna i fickorna i samband med att han rös till. Det var inte ens så kallt ute, men som vanligt frös han ändå. Fingrarna slöt slig slutligen omkring en av de små askarna och tjogoåringen sjönk ner på huk framför den yngre. Försiktigt öppnade han asken och höll upp ringen mot Joshua med ett fånigt leende dansandes över de torra läpparna, som darrade lätt av kylan. ”Så, då har vi kommit hit alltså..”, började han tveksamt och höll upp ringen mot nittonåringen. ”Ehm..gift dig med mig? Snälla, söta, rara Joshua.”

Herregud, det var precis som Joshua trött, och värmen stiger likt förbannat över kinderna och hände.
"Snälla, söta, röra Zihao," börjar artonåringen och stryker med fingrarna över den äldres kinder. "Det är klart jag vill." Även om han vetat att detta skulle hända, så blir han fortfarande tårögd av lycka, och rosig om kinderna. Inte bara av kylan, utan också för hela stunden de befinner sig i. Därefter pressar han sina läppar mot Zihaos i en lång kyss.

Även om Zihao förväntat sig svaret, blev han otroligt lättad. Han slingrade armarna omkring nittonåringen och besvarade kyssen med ett leende på läpparna, ett leende som troligen skulle hänga kvar resten av veckan.
”Men du”, började tjugoåringen med ett litet skratt och fingrade på ringen i asken. ”Måste ju få sätta ringen på ditt finger också”, fortsatte han och sköt Joshua ifrån sig en aning för att sträcka sig efter en av de små händerna, där han trädde ringen på ringfingret.

Leendet på läpparna sprider dig än mer, hur nu det ens är möjligt innan han nickar nervöst.
"Får jag sätta på dig din ring då?" Frågar han, innan han stannar upp för att stirra ner på sin hand. Ringen liksom glittrar i lampljuset, och det passar hans finger alldeles perfekt. "De är så jävla fina.." viskar han fascinerande och lämnar pussar över Zihaos kinder.

”Hade precis tänkt föreslå det” mumlade Zihao med ett snett leende och rotade fram den andra asken. Han räckte över den till Joshua, som för tillfället verkade alldeles för upptagen med att lämna små pussar över tjugoåringens kinder. ”Men hallå, försöker du överhetta mig eller?” Utbrast den äldre och knäppte löst till sin, nu officiella, fästman i pannan med ett pekfinger. Väldigt löst men samtidigt bestämt. Han ville faktiskt också ha en ring på sitt finger nu.