Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}
^Jag blir ledsen när jag läser såndant. Ingen ska behöva känna sig så. Ingen! Har du testat att typ gå till kuratorn eller något sådant. Du kan ALLTID prata eller uglleposta med mig. Jag vill bara hjälpa....

_{Skrivet av Savi:}
Vet inte vad det är med mig längre. Jag var så bestämd över att jag skulle klara av det här året galant, att allt skulle vara toppen och hundra gånger bättre än hemma. Men då tiden nu rullar på känns det som att jag mer och mer har slösat tid. Jag har inte fått några riktiga vänner här än, jag har inte gjort några jätteextrema saker. Visst har jag gjort så mycket kul med Erica och Jordan men önskar att jag hade lite såna där coola saker att berätta som jag gjort med mina kompisar, men jag har ju inga. Vet inte vad det är som är fel. Var jag kanske för kräsen i början? Jag önskar verkligen att jag kunde plocka ner tidvändaren från hyllan och snurra tillbaka tiden och ändra allt. Samtidigt vill jag på ett sätt hem till alla. Jag vill inte åka härifrån, men då de flesta säger att de kommer sakna alla sina vänner och sin värdfamilj, är det enda jag kan säga att jag kommer sakna min familj. Åh, vad jag är arg på mig själv för att jag inte försökte mer. Detta skulle ju vara mitt år av förändringar, jag ska komma tillbaka till Sverige och vara en helt ny tjej. Mer utåtriktad, mer social, har mer saker att säga och påhitt att hitta på. Men nej. Ser ut som om jag kommer tillbaka om fyra månader lika tråkig som innan. Känns inte riktigt som om jag kan ändra på mig nu då jag på ett sätt redan satt mitt märke i de flestas tankar, och det märket är väl inte det bästa. Vad jag känner av är det väl att jag är tråkig. Men jag är inte den som frågar folk om jag kan hänga med på saker, vill inte vara den där jobbiga, och ingen har riktigt frågat mig om jag vill göra något. Jag har försökt ett få tal gånger men det har inte lyckats något vidare. Jag ville verkligen inte vara med alla andra utbytesstudenter i början, men nu börjar jag inse att det kanske var där man skulle ha börjat för att komma in i ett gäng. Nu har jag väl egentligen ingen. Känner mig så tråkig när jag bara sitter hemma hela tiden, och ibland känns det även som att Erica tycker det är lite små konstigt. Det låter så fjantigt allt ihop men jag vet inte vad jag ska göra. Känns också super trist att jag måste ljuga om en massa saker i bloggen. Eller ja… inte ljuga direkt, men jag säger sällan precis som det är. Skriver jämt att dagarna har varit bra, när jag egentligen inte har gjort något alls. Jag önskar verkligen att jag bara kunde stänga bort dessa tankar och fantasier som flyger runt i mitt huvud. I många fall tror jag att det är dem som håller mig borta, för i mina tankar är jag aldrig ensam. Varför kan jag inte vara som alla andra och ha dessa tankar som barn och sen försvinner de? Hur normalt är det egentligen att ha dem i en sån här ålder. Jag tvingar mig själv till att hålla dem borta, och somnar då i tårar. Det är inte lätt, för det är de tankarna som håller mig borta från att tänka hemåt.

Ska jag prata med mina föräldrar där hemma och berätta hur jag verkligen känner eller ska jag gömma den sidan av allt och låtsas att allt är perfekt?