Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är klart det är. Du är ju godheten själv bland oss. Halo är.. Halo men du.."

"Men du tycker andra är det?" Frågade Lucifer och gick fram och sjönk ner.
"Allan Ett utfall till så..."

"Jag vill itne behhhöva bosätta mig i stugan. Fast jag tror jag behöver det."

Allie skakade på huvudet. "Sluta nu Tristan." Fnissade hon, nästan generat.

Allan kände Lucifer närma sig, men fortsatte att studera verandan. Den var vacker. "Jag tycker..." Viskade han, kraftlöst. "De ska ha namn." Avslutade han. "Inte siffror i mängden. Inte som jag." Viskade han och kavlade upp sin ärm. Gregor hade gjort detta efter hans förvandling. Han hade ingen aning om hur. Men numret hade förföljt honom. Dorian studerade intresserat hans namn. Hur i hela friden var det där?

Alexander smekte henne lätt över armen. "Varför skulle du behöva det?" Undrade han.

"Varför ska jag sluta säga sanningen?" Sa han och kysste henne.
"Du har rätt. Varför kan vi inte vara vänner?"

Han såg på Allan och suckade.
"Du fuck även siffror på lägret. Jag förstår att det smärtar men Allan du måste förstå att du skadar inte bara de som är på kliniken. De är så sköra.."

Hon såg på honom och log.
"För Dorians skull. Att han inte ska bli galen."

Hon besvarade hans kyss och smekte hans kind. "Jag tror säkert att Allan kan bli en vän. Min far har inte heller alltid varit snäll." Viskade hon sorgset.


"Din vän." Skrattade Allan tomt. "Han hade en viss humor." Sa han torrt. "De är samma jävla siffror." Sa han upprört och skakade på huvudet. "Jag kom inte på kliniken. Jag försökte bara förbereda dem för det de möter här ute. " Sa han och drog med naglarna över verandan. Dorian såg på dem båda. "Vill du bli bättre Allan?" Undrade Dorian lugnt.

Alexander såg på henne. "Jag tror vi gör klokare i att sparka ut honom." Sa han i ett försök att lätta stämningen.

"Det tror jag med. Jag tror på att din vänlighet smittar av på honom."

"jag är en av vampyrernas grundarare. Jag är en av de 7 kungarna" Lucifer såg på honom.
"Du utsätter de för samma våld tyskarna utsatte dig för. Vi kommer hjälpa dig om du så önskar Allan."

"Sant men inte nu. Jag är rädd att Allan är där nere."

Allie skrattade lågt. "Det tror jag inte. Jag har knappt sagt hej till honom." Log hon.

Allan skakade på huvudet. "Nej det gör jag inte." Sa han allvarligt. "Jag har aldrig varit så grym." Viskade han. Dorian såg på honom. "Du har gjort rätt sjuka saker." Sa han försiktigt. "Hur?" Frågade Allan viskande. Hur skulle de kunna hjälpa honom? Dorian log roat. "Vi är vampyrer. Vi har alla en mörk sida. Men du måste kontrollera när den ska komma fram Allan." Viskade Dorian lugnt. Allan svalde hårt. "Jag vill prata med Jimmy." Viskade Allan tyst.

Alexander log. "Vi väntar." Log han.

"'Men kanske sen? Det kommer att gå.." Tristan smekte hennes kind med ett leende.
"lita på mig. jag vet vad jag vet."


"Du har ett rum fullt av torteringssaker. Du bestraffade Rhiannon och ville kidnappa en kvinna som tillhörde en annan." Lucifer såg på honom.
"Sen har vi... Flora Du raderades inte hennes existens. Hon är fortfarande sakned."


"Ja det gör vi. Hör du något? Va de säger..."

Allie lutade kinden mot hans hand. "Jag ska hälsa på honom." Lovade hon.

Allan svalde hårt. "Jämför mig inte med dem djuren." Bad han. Han tänkte inte kommentera rummet. "Jag var inte ensam om det där med Rhiannon. Jag kan ha varit lite för hård. Men det är vad som står i lagen." Sa han. Skruvade lite besvärat på sig. "Jag är ledsen för det här med Halo. Men hon..." Sa han och tystnade. "Flora, jag letade länge efter henne." Erkände han. "När jag fann henne var jag kanske lite slarvig." Mumlade han. Dorian studerade honom en stund. "Din tunglöse vän, Allan det är extremt." Sa Dorian och Allan svalde hårt. "Varför vill ni ens hjälpa mig?" Frågade han, lite upprört.

Alexander skakade på huvudet. "Jag hör delar. Men inte allt. Det är mycket bra ljudisolerat. " Förklarade han.

"Du är så modig.. men det blir sen okej?" Sa han och lyssnade.

"Fast det är ju så Allan. Du gör samma sak som de gjorde mot dig. Fast kanske värre." Lucifer såg på honom och såg sedan mot Rafael.
"Men det var ju trots allt du som utförde straffet med mer glädje än sorg." Fortsatte han i samma lugna ton innan han skakade på huvudet.
"Återigen ljuger du. Du var inte slarvig. Du ville att hennes familj och vänner skulle sakna henne. Du ville ta något från dem."

"Men låter det som Allan knäcks?" Frågade hon tyst. Sedan såg hon oroat på dörren.

Allie nickade. "Sen." Instämde hon och kramade hans hand.

Allan skakade på huvudet. "Det är inte värre. Jag är kanske inte snäll. Men jag är inte värre än dem." Viskade han, höll fast vid det. "Jimmy var skinn och ben när han kom till oss. Du har svultit honom. Precis som du en gång varit svulten. " Viskade Dorian och Allan svalde hårt. "Hennes familj. De har tagit något från så många. Att de förlorade henne. Vad gör det?" Frågade han kallt. Dorian studerade honom. "Hon har aldrig varit en av dem som torterade dig Allan. Hon är typ 18 år." Sa han. "Du kan inte straffa henne för något som hände för nästan 80 år sen. " Sa Dorian lugnt.

Alexander nickade sakta. "Det skulle jag tro. Han verkar inte kämpa lika mycket. Han är inte helt där än. Men på god väg." Sa Alexander.