Life - Lupple & Medi PRS

"Det var det jag tänkte. Jag kom bara på det." Hon skrattade.
"Och vampyrernas rum ska göras om med. Bli mer... äldre om du förstår."

Mi såg på henne med ett skinande leende och vände sedan blicken mot vägen igen. "Äldre? Jag tror jag förstår." Viskade hon. "Jag personligen skulle vilja ha det mörkare och utan elektricitet. Jag gillar ljus. Brinnande ljus. "Viskade hon. "Men det kommer vara yngre vampyrer som använder det rummet också så du borde antagligen inte lyssna för mycket på mig. "Flinade hon.

"Jag kan sätta in en ljuskrona med fejkade ljus så det ser ut som riktiga. Det kommer ge ett varmare sken." Hon nickade.
"Vi kommer göra rummet mörkare. Trät kommer bli mörkare och fåtöljerna mörkt sammet."

Mi nickade leendes. "Det låter som en bra idé." Viskade hon och bet sig upprymt i läppen. "Jag skulle också gilla brevpapper och en fjäderpenna. Ifall man behöver stanna där längre och kanske skicka brev eller så. Vissa av mina vänner svarar bara på det sättet." Sa hon roat.

"Det ordnar vi. Då kan du få ett ljus på bordet men annars ingen el. Eller jo ett element men annars ingen." Hon skrattade.
"Allt för att få alla lyckliga." Hon såg på henne.
"Så hur mår Ethan?"

"Ett ljus. Ett ljus man kan hålla i, en ljusstake liksom." Viskade hon med ett stort leende och nickade. " Ett element kan finnas. Det får inte bli för kallt." Sa hon och log. "Han mår fint. Han ska åka bort efter nyår." Sa hon tyst.

"Ja det är mer för Ethans skull som det kommer vara det." Hon såg mot henne.
"Varför? Har ni bråkat?" Hon suckade.
"Mi som väktare är det min uppgift att lösa sådana här saker.

"Han hatar att det är kallt i slottet." Viskade hon leendes för att sedan bli mer allvarlig. "Nej vi bråkar inte Olivia. Vi har det bra." Sa hon och svalde hårt. "Men han har friat och han har tagit upp sin vilja att vara med mig för ja evigt." Viskade hon. "Så jag har bett honom att vara utan mig i en månad för att han ska vara säker på att det är mig han vill ha." Fortsatte hon och suckade.

"Och om han kommer tillbaka om en månad och vill fortfarande ha dig. Kommer du hålla ditt löfte?" Hon såg på henne.
"Om du inte gör det så är du inte tant mi tänk på det." Hon såg sträng ut.

Mi såg på henne men tittade sedan rakt fram. "Jag bryter inte mina löften Olivia." Sa hon skarpt. "Jag kommer gifta mig med honom. Och jag kommer älska det. Jag älskar honom och han gör mig så lycklig. Lyckligare än på många år. Men jag vill inte låsa honom till mig om han inte är helt säker. Han vet inte vad världen har att erbjuda honom. Han kan få precis allting, eftersom han är perfekt. Att vara med en vampyr är allt annat än perfekt." Viskade hon.