De utvalda

Eletha skrattade lätt, "Tar jag i hela min styrka gör jag det, jag vill inte krossa dig." log hon mjukt och kysste hans hand som smekte henne.

Ethan skrattade igen. "Jag skulle inte ha något emot att du använder din styrka, så länge du inte krossar mig då" log han mjukt och drog undan hennes hår.

Eletha skrattade och kramade om honom lite hårdare än vanligt. Hon kysste honom på pannan och såg in i hans ögon.

Ethan log stort och kramade lika hårt tillbaka. "Du fick din styrka tillbaka, och du räddade mig från att falla ner" mumlade han och visade inget annat än ömhet i sin blick.

"Skulle aldrig låta dig falla, jag blev så rädd att jag skulle förlora dig att jag åter hade styrka." sa hon och kysste honom ömt.

Ethan drog handen ner till hennes ryggslut. "Jag är glad att du drog upp mig, och jag är glad att du inte försvann från mig". Han besvarade kyssen och slöt lätt ögonen, han var trött men älskade det här.

"Du är trött." sa hon ömt och kysste hans panna, "Sov." sa hon mjukt åt honom.

"Men" protesterade Ethan innan han suckade lätt. Han drog av sig skjortan innan han la sig ner och blundade.

"Sov nu." sa hon ömt och strök honom sakta över håret och nynnade något tyst.

Ethan kände sig trygg där med Eletha som strök honom över håret, det påminde om när hans mor gjort så när han inte kunnat sova. Snart somnade han tungt och mumlade Elethas namn i sömnen, och Simons.