Förändrad värld Lupple & Medi

Mannen utan tunga såg ut genom fönstret coh såg på sin mästare s¨g sedan mot skogen.

"Jasså? Har du sett Molly le på riktigt?"


Kvinnan såg oroad ut men nickade. Kände sedan nålen och kved till.

Allan himlade dramatiskt med ögonen. "Flora." Sa han allvarligt. "Självklart. Men hon känner inte mig så bra än. Väck Jimmy. Han kan berätta." Log Allan och såg upp mot där han trodde de befann sig.

Alexander log. "Kommer sticka till lite." Sa han ömt medan han förde in nålen och sövde henne.

"De sover så bra. Vi behöver itne väcka dem." Sa han och log retsamt.
"Du får ju lite val men du vill inte ha dem." Sa han sedan.


Hon föll snart i sömn och Halo bäddade ner henne.
"Stakare." Viskade hon

"Väck honom." Befallde Allan ilsket och drog med naglarna över dörrlisten. Dorian såg på Allan. "Du vet, jag tyckte aldrig om Gregor. Han var en kall och tröttsam man." Suckade Dorian och Allans blixt blixtrade till av ilska och något mer. Som Dorian inte kunde uppfatta. Var det sorg? "Kom ut hit istället." Morrade Allan mot Dorian.

Alexander nickade. "Verkligen. Vi ska sköta om hennes sår, sedan raderar vi hennes minne och lämnar tillbaka henne hem. Tror det är det mest skonsamma." Sa Alexander tankfullt.

Tristan hörde hur de retade honom och drog Allie till sig.
"Suck Dorian är knäpp igen." Viskade han och log sedan.

"Men varför ska vi göra det? Det är väl du som ska gå?"

"Ja det tror jag med. Stakaren vad tror du hände? Skulle hon bli en bytesvara? Henne mot Molly och Jimmy?"

Allie kramade hårt om Tristan. "Varför säger de så elaka saker hela tiden?" Viskade hon förvirrat. "Vad förväntar de sig?" Undrade hon oroligt.

"Ni har saker som tillhör mig." Sa Allan sammanbitet. Dorian skrattade lågt. "Saker? Molly och Jimmy är inte saker Allan. De är människor. " Sa han allvarligt, roat. "Men vi kanske ska tatuera in deras nummer från kliniken. Jag menar. Det har man ju gjort förut." Sa Dorian lekfullt och Allan gjorde ett utsving med armarna, för att få tag i Dorian. Men han kunde inte ens få in ett finger innanför husets barriär.

Alexander ryckte på axlarna. "Kanske. Eller färdkost. Eller bara ett sätt att försöka avväpna oss. Få oss förvirrade. Grejen är att vi har hanterat så många såna här situationer. Ingen blev direkt chockad. Allan har tagit sig vatten över huvudet." Sa Alexander.

"Det är få honom ur balans älskade." Sa han och drog handen genom håret och suckade.
"Men oroa dig inte... Du är säker...."


"Ja vi gör det... Kan du hämta Jimmy försst? Jag tror det finns en tattueringsmaskin på vinden." Lucifer såg på Dorian med ett brett flin

"Kanske, vem vet?" Hon såg sig om på alla de sovande och slog sig ner på sängen.
"Det känns konstigt egentligen.".

Allie förstod inte alls hur det skulle fungera. "Sen då? Varför kan vi inte alla bara kramas och bli kompisar?" Undrade hon och lutade huvudet mot hans axel.

Dorian log stort. "Jag är lite ringrostig. Men tror säkert att det kommer bli fint." Sa han glatt och backade bak för att verkligen gå och hämta Jimmy. Allan såg på dem båda. De var galna. Fullständigt galna, onda. "Märk honom inte." Viskade Allan. Han hade aldrig märkt någon av sina permanent. Han fann det osmakligt. Han kände sig besegrad. De hade hans käraste ägodelar. Han slöt ögonen, försökte samla sig. Men kunde inte. Han var som i spillror. "Sitt." Viskade Dorian på tyska. Allan skakade på huvudet, nästan smärtsamt. Sänkte blicken och sjönk ned på knä. Som en staty.

Alexander nickade sakta. "Det är konstigt. Din älskade Dorian kommer vara mer irrationell några dagar framöver. Han får inte bita dig under den tiden Halo. Han måste hitta sitt center igen. Lucifer och Dorian... de är bra på såna här saker men de drar fram dåliga sidor i varandra." Sa han mjukt.

"Om alla kunde vara som du skulle det vara så underbart." Han log och smekte hennes hår.
"Han verkar bli lugn. " Sa han och nickade.

"Och varför inte då? Hans nummer bör visas? Visst kanske inte som flickorna... Eller nej jusste de är inte märkta på de viset." Han nickade.
"Men har de..."


"Jag kan skicka iväg honom. Jag måste vara här. Ta hand om alla."

Allie log försiktigt. "Säkert?" Viskade hon osäkert. Det lät som en fälla.

Dorian studerade Allan, han satt helt stilla. Hade han underkastat sig? Han flinade lite, det var ett starkt rus. "Jimmy är inte ett boskap som ska till slakt. "Viskade Allan, tonlöst.

Alexander nickade. "Mycket god idé." Log Alexander.