prs yehet & kkaebsong

Det är en stor skillnad från deras första tur till London, då det regnade något förskräckligt och de gömde sig hemma i sina varma hus, eller varma barer och restauranger. Nu, en härlig höstkväll som inte innehåller mängder med snö eller regn, är gatorna proppfyllda med unga som äldre.
"Fyra," svarar Joshua medan han stoppar ner de mängder med kläder de köpt åt sig själva i den lilla väskan. Han drar upp kappans ärm och ser ner på sin klocka, det har varit hög tid på att någon av dem skaffat sig en klocka, då de bägge två verkar helt inkapabla till att förstå tiden. "Klockan är två.. så vad säger du om att kolla på ringar först, och sedan gå dit?"

”Det låter utmärkt”, mumlade Zihao, vars blick flackade oroligt över gatan framför dem. ”Vart ska vi ens skaffa dem? På Harrods?” Undrade han och började gnaga sig själv i underläppen, samtidigt som de passerade en grupp med skolelever. Hur gamla kunde de ha varit? Mellan tretton och fjorton? Hur gammal var ens Zihao själv? Tiden hade verkligen flugit iväg snabbare än hans valnötshjärna kunnat registrera. Han måste vara tjugo år vid det här laget? Herregud vad gammal han var. Gammal och stel, precis som en av gubbarna de precis passerat. Nåja, så pass gammal hade han väl ändå inte hunnit bli. Så länge han var under tjugofem var allting lugnt. Efter det skulle väl däremot paniken träda in. Snacka om att ha en medelålderskris i förskott. Väldigt, väldigt mycket i förskott.

"Pratar du om tatueringarna eller ringarna nu?" Frågar Joshua med rynkade ögonbryn, alldeles för förvirrad för sitt eget bästa. Dock verkar det som att Zihao är en hel del mer förvirrad än honom själv, där de går på den fyllda shoppinggatan i London. Även om nu allt förtvivlande dyrt i huvudstaden så blir det bara värre på Harrods. De må ha de bästa, och finaste ringarna i gallerian, men även de dyraste. "Vi kan köpa ringarna där, ja.." mumlar han och flätar ihop sina fingrar med Zihaos, handstorleken fortfarande lika skrattretande. Portarna öppnas av vakter, och de två ungdomarna stiger in. Herrejösses vad stort och glassigt det är.

Den äldre himlade lite med ögonen och skakade på huvudet.
”Tatueringarna ska vi väl ändå inte skaffa här ändå? Trodde att du hade bokat tid åt oss, eller har jag fel som vanligt?” Undrade tjugoåringen och studerade alla konstiga produkter omkring dem. Smink och hårvårdsprodukter och i princip allt annat som Zihao inte förstod sig på. ”Det är väl klart att jag menar ringarna, eller?” Han sneglade ner på deras sammanflätade fingrar och drog på munnen. Äntligen skulle de köpa de där förbaskade ringarna. De hade ju pratat om det i flera månader, om inte ännu längre.

Joshua kan inte undgå att skratta till åt den äldres ord, jo frågan hade varit dum helt klart.
"Såklart jag har bokat tid åt oss, ville bara vara på den säkra sidan så att du inte trodde att vi skulle tatuera oss här." Förklarar han långsamt medan blicken glider över alla affärer, nej gallerian är definitivt inget ställe för tatuerare, det märker man så fort man lägger ögonen på det. Med stora ögon granskar han varje affär, ansiktsprodukter, kläder, allt möjligt. Så fint, men så dyrt. När artonåringen märker hur Zihao ser ner mot deras händer, glider även Joshuas blick ner till dem med ett leende över läpparna. "Du vet att när vi köpt ringarna är det inte struntprat längre, eller hur?'

”Vadå struntprat? Det har väl aldrig varit struntprat. Åtmsintone inte för mig”, sade Zihao och ruskade på huvudet. Ingen av deras många planer inför framtiden hade ansetts som rappakalja i hans öron eller ögon. Inte ens när han nämnt det den där gången för snart tre år sedan hade det varit skitsnack. ”Du vet att jag menade det lika myclet när jag var sjutton år och knäpp som jag gör nu va? Den enda skillnaden är att jag är tjugo år och knäpp.” Han skrattade till och började svinga deras armar fram och tillbaka. ”Ska ringarna matcha eller ska vi ha olika? För jag kommer inte att ge med mig angående färgen. Det ska vara guldringar, inte silver eller platinum eller något annat skumt”, fortsatte tjogoåringen plötsligt och nickade för sig själv.

"Bra," säger Joshua tvärt och kramar om den äldres hand hårdare, för att sedan gå lite närmre den äldre. Nej, tio centimeter ifrån varandra går verkligen inte. " Då är vi på samma sida iallafall." Jan nickar för sig själv och lämnar en liten puss på Zihaos handrygg, innan han stannar till vid en ringaffär. Blicken glider över ringarna som står vid skyltfönstret. "Men silver är ju mycket snyggare.." gnäller han medan han granskar de silverringarna som står uppstaplade. "Vi måste ju ha matchande!"

Zihao höjde ett ögonbryn och knäppte till Joshua i pannan.
”Jaha, men ska vi ha matchande så ska de vara guld. Kan ju vara vitt guld om du nu absolut inte gillar fen gula tonen..” föreslog tjugoåringen motvilligt och betraktade ringarna med lätt rynkade ögonbryn. ”Vad tycker du om den där då? Vitt guld med ingraverade smaragder? Eller är grönt också ett big no no?” Undrade han och fnös. Det troligaste var väl att de aldrig skulle lyckas komma överens om vilka ringar de skulle ha. Soeciellt inte då Zihao verkade älska allting som Joshua tvärt var emot, och tvärtom.

Med en oskyldig blick ser Joshua upp mot den äldre med stora ögon innan han klänger sig fast vid Zihaos arm.
"Vitt guld med grönt är inte passande nej..." Påpekar han sakta, verkar som att de inte kommer komma överens överhuvudtaget. Han låter huvudet glida närmre glaset och granskar de fina ringarna. "Den här då.." Börjar han och pekar på ringarna, guldring, med små, smala silverderaljer. "De är fina."

”Alltså om grönt och silver inte passar, då passar inte guld och silver heller”, knorrade Zihao som inte tänkte ge med sig. ”Vi måste hitta någonting unikt, Joshua. Det blir bara klyschigt och tråkigt om vi ska ha ringar som det finns flera tusentals av”, förklarade han och vilade pannan not glaset med en suck. ”Den här då?” Undrade han och pekade på en annan av ringarna i fönstret, silverfärgade med ingraverade diamanter. Kanske det var för mycket? Men tjugoåringen hade liksom redan tänkt ut hur han ville att ringarna skulle se ut.