When the sun rise [Sv]

Taaack så mycket för att ni läser!! ♥
__________________________________________

Kapitel 28 –
Fred Weasley

"Så, Fred. Vad hoppas du på att bli när du gått ut skolan?", frågade Nicklas, som satt och bläddrade i en broschyr som handlade om olika jobb.
"Jag tror jag ska jobba hos pappa i skämtbutiken.", svarade jag aningen frånvarande, med blicken farande ut genom det stora fönstret.
"Jag tänker i alla fall bli trolldomsminister.", sa Edward glatt, och fortsatte med sin eviga procedur att försöka bygga ett korthus med knallkort. Detta gick inte, eftersom det närsomhelst kunde explodera.
"Jag tänker bli botare.", sa Nicklas tyst. Som om han var rädd vad vi andra skulle tycka om det. Som om det var fånigt.
"Coolt. Det är jätteviktigt med botare." Jag tittade på min vän. Jag hade aldrig berättat för dem om min pappas tvilling. Skulle jag göra det? En klump i magen bildades. Jag hatade att inte berätta saker för mina vänner. Särskilt som detta var en väldigt viktig sak, och vi känt varandra i sju år.
"Fred... Vad är det?" Både Edward och Nicklas iakttog mig intensivt.
"Ähum... Jag sa ju bara att det är viktigt med folk som kan hjälpa andra." Jag svalde en allt för stor klump som kom upp i halsen.
"Vi ser att det är något.", sa Nicklas och lade ifrån sig det han höll i. "Du kan berätta för oss."
Att de var så snälla! Det gjorde ju bara saken värre. Min blick var fäst på elden. Jag visste inte varför, men av någon anledning fick jag kämpa för att hålla tårarna tillbaka. En hand landade på min axel. Edward och Nicklas satte sig på varsin sida om mig. Det var för övrigt tomt i gryffindortornet.
"George..." Jag använde hans riktiga namn. Jag vet inte varför, men det kändes bättre. "George har inte alltid varit... Ensam." Min blick var fortfarande fokuserad på brasan som sprakade lugnande. Några djupa andetag så kunde jag fortsätta. "Han hade en... En bror. En tvilling. Som dog under den sista striden." Jag pratade lågt. Väldigt lågt. Nicklas och Edward stirrade även de på eldstaden. Mitt hjärta kändes mörbultat på något sätt. Lättillgängligt.
"Jag är döpt efter honom. Fred. Fred Weasley." En tår trillade ner längs min kind.

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Aww ♥

SÅÅ HIMMMMMLLLAA AAAAZZZUUUMMM!!!!!!

Så fint skrivet, tjejen. ♥

Aw! Så vackert skrivet.

Aww:'

Meeeeer snälla fortsätt det är så bra.

Super! Mer!

Superbra! Och vackert!