The life at sea [PRIVAT Jullan bullan & Zora]

Will nickar
-det e känslgit att tänka på de döda
sa han tyst

" Jag vet men ibland saknar jag honom så mycket han var allt jag hade efter att min fosterpappa försvann iväg" sa Novalie tyst.

will nickar
-saknad finns alltid, att sedna bli lämand e värre. jag har aldrig känt saknad direkt, träffade aldrig min mamma. eller fader. bodde på ett barnhem
sahna

Novalie såg på Will.
" Hade jag vetat om dig tidigare hade jag kommit tidigare för dig" sa hon tyst.

Will såg på henne
-skulle du gjort det skulle jag inte varit jag som nu.. jag har fått lära mig döda på egenhand. spetade min barnskötare som 8 åring. sen levde jag på gatan. så jag har lärt mig hårda vägen och blivit mig. så ingen skuld där
sh na envist

" Du kunde fortfarande lärt dig döda" sa Novalie.

Killian stod utanför dörren och lyssnade på dem. Han ville inte störa riktigt än.

will lyssnar och linar till
-du förstår jag e nöjd emd mitt liv Novalie. jag fick lära mig allt själv och jag har alltid älskat sånt, dessutom ingete roligare än förgifta folk
retas han nu

" Jag vet men jag hade kunnat ge dig mat och någonstans att sova" sa Novalie.

Dörren öppnades och där stod Killian.
" Hoppas du saknat mig Nova" sa han och flinade till.

Will såg direkt surt på Killan, man såg det inte var av hot utan av han total hatar främlingar.
-jag vet
sa han bara så Nova hörde och reser sg och ryggar lite så han kom undan nu, man såg han var på sin vakt. man förståd honom helt

Killian såg efter Will och sen på Novalie.

Novalie var direkt hos Killan och gömde ansiktet hos honom.