Allmänt rollspel! {HP}

När Cassandra öppnade ögonen efter att ha blivit transfererad stannade hon upp. Hon kände igen herrgården mer än väl, då hon spenderat hela hennes uppväxt i den. Malfoy Manor.
"Vilken härlig ironi", mumlade hon sarkastiskt och kände irritationen växa inom henne.

Rachel andades nervöst ut.
"Hemma hos dig då", muttrade Rachel nervöst.

Ethan drog handen genom håret och log nervöst.
"Så, vad ska vi göra?" undrade han.

Anthony såg på hur patronusen sprang fram genom grinden och fram till ett litet fönster på bottenvåningen. Ett fönster som var igenbommat med galler. Var det där Adeleine låg? Kanske till och med död... Nej. Han fick inte tänka så. Hans blick fastnade på en skugga längre bort. En annan människa som hade transfererat sig dit. Det var en lång man. Han hade panik och ilska i blicken. Det var den brittiska ministern. Han fick snart syn på Anthony och de andra, och gick hastigt fram till dem. "Är ni hennes vänner? Fick ni också en patronus?", undrade han. Han vände sig långsamt mot herrgården när det rasslade till. En lång, blond man dök upp på andra sidan grinden, och hans redan ljusa ansikte bleknade ännu mer när han fick syn på Cassandra.

"Cas?", började han försiktigt. "Vad gör du här?" Anthony såg ner på mannens händer, och insåg att de var täckta med bod.

"Trodde ni verkligen att jag skulle stå på er sida? Pfft, allt var bara skådespel", sa Cassandra och skrattade till. Hon hoppades att hennes vänner skulle genomskåda lögnen och försökte ge Anthony en blick som visade att hon fortfarande var med dem.

Ethan genomskådade lögnen ganska direkt. Cassandra Malfoy kanske var bra på att inte visa vad hon kände, men hon var förfärligt dålig på att ljuga. Han var rädd att om han sa något nu skulle Cassandra ligga illa ute och trots att de inte hade kommit så bra överens var han inte så dum.
"Vart är Adeleine?" snäste han istället.

Anthony såg hur hur en annan man kom gåendes. Hela hans ansikte skrek skadeglädje när han ställde sig bredvid Mr. Malfoy.

"Ah, Adeleine Winter... Hon ligger där nere och blöder, medvetslös. Hon hade inte riktigt en chans, så som hon är fastlåst.", hånlog mannen. "Bra användning av cruciatus förbannelsen, Malfoy. Vad använde du mer? Sectumsempra?", undrade han, och Mr Malfoy nickade långsamt. Anthony spände käkarna, och såg i ögonvrån hur Mr. Winter höjde sin trollstav. "Aurorerna är på väg, Malfoy, Smith. Jag ger er bara en chans att föra hit min dotter", snäste han, men Smith hånlog bara.

Ethans blick mörknade när han kollade på Mr Malfoy. Han hade skadat Adeleine. Adeleine. Och det gjorde Ethan skitarg.

Cassandra stelnade till när hon hörde att de hade skadat Adeleine. Hon samlade tyst sig själv för att hennes pappa inte skulle märka något, men inombords kändes det som att något höll på och gå sönder. Ingen skadar hennes vänner.
"Far", sa hon lydigt. "Har du något emot att jag går ned och ser till Adeleine? Jag skulle gärna vilja ge igen på alla gånger hon har irriterat mig och det är -" Hon skrattade till. "Rätt så många". Hennes far som ännu inte hade genomskådat hennes lögner nickade som svar och hon skyndade hon sig in i herrgården efter att ha kastat en blick mot Anthony.

Anthony ryckte vettskrämt till när han hörde ett plågat skrik ifrån den nedre delen av huset. Det fyllde hela deras omgivning och ekade högt mellan träden. "Crucio!", hörde han någon skrika så högt så att det nästan överröstade Adeleines skrik. Samtidigt som nästa dödsätare torterade henne, så exploderade ett rött ljus genom fönstrena, innan det slocknade igen.
"Ah, det måste vara Mr. Rayvour. Bra man det där", skrattade Mr. Smith.
Bakom ungdomarna hördes ljudet av transfererande aurorer, som snart hade hunnit upp till dem. "Expulso, ropade ministern, och grinden exploderade.

Cassandra fortsatte längre ned i herrgården och slog upp stendörren där skriken hördes ifrån. Innan dödsätaren där inne han reagera skrek hon "Lamslå!" och personen föll medvetslös ned till golvet. Hon fann Adeleine liggandes på golvet, halvt vid medvetande och hon lyfte försiktigt upp henne, som om hon lätt skulle gå sönder.