Prs med Wolf

Normans leende försvann direkt och Minosa och Astrid slutade tvärt att skratta. De såg oroligt mellan Aimil och Norman. Norman suckade tungt och såg ner i golvet.
"Jag var förlåvad, men inte arragerat, jag friade personligen till henne...Penelope...men..." han gjorde en paus, "...hon dog. Lungsot, en ganska sällsynt sjukdom bland oss människor, den är obotlig och väldigt smittsam, det tar lång tid innan den drabbade dör men innan dess lider hon väldigt mycket..."
Norman svalde och kände tårarna bränna bakom ögonlocken men hölm dem tillbaka när han såg upp på Aimil igen.

Anaid var tyst och andades skälvande andetag medan Rascal pratade. Hon lade sig på sidan när han gjorde det och såg in i hans klargröna ögon. När hans läppar pressades mot hennes exploderade känslorna i hennes hjärta. Anaid hade aldrig kysst någon förut och visste inte riktigt hur man gjorde, men med Rascal kände hon sig trygg. Hon tryckte sig närmare honom och blundade. När hennes kropp rörde vid hans bankade hjärtat i hennes bröst så snabbt att hon trodde det skulle explodera.

Aimil såg plågat på Norman.
"Jag beklagar", sade hon. Hon visste inte riktigt vad hon skulle säga för att göra saken bättre. Hon var inte bra på mänskliga relationer och kände inte Norman bra nog. Hon borde inte ha frågat. En pinsam tystnad uppstod.

Det var Rascals första kyss, men det kändes ändå så naturligt, som om han gjort det hundratals gånger förut. Han var så lycklig, Anaid gillade honom. Han slöt sina ögon och lade sina armar runt henne. Att kyssas på ett jordgolv i en mörk källare visade sig vara bekvämare än det verkade. Efter ett tag drog han sig tillbaka för att betrakta hennes ansikte och log.
"Var det där skumt?"

Norman svalde och blinkade bort tårarna innan de hann falla. Minosa var först att tala;
"Penelope var en av de personer Anaid berättade om fällorna för, hon stod alla syskonen väldigt nära och var Deborahs hovdam innan branden..." hon såg oroligt på Norman som skakade på huvudet.
"Vet ni vad? Vi gör något annat, ska vi kolla efter sovplatser åt oss alla kanske? Jag gissar att Anaid vill sova i sitt vanliga gemak i ett av tornen men det finns tjugoen platser till så det går ingen nöd på oss tror jag..."

Anaid blundade fortfarande när Rascal drog sig undan. Långsamt slog hon upp ögonen och såg på Rascal. Efter ett par sekunder log hon stort.
"Inte alls...det var underbart" sedan satte hon sig upp men fortsatte titta på Rascal, "Jag gillar någon jag inte heller känt så länge, men han var min hjälte redan från första stunden vi möttes, han räddade livet på mig mer än en gång, han lyssnar alltid på mig när igen annan gör det och har de vackraste gröna ögonen jag någonsin sett..."
Anaid strök försiktigt bort lite av Rascals hår från ansiktet för att kunna se båda hans ögon. Sedan log hon och lade huvudet lite på sned.
"Min hjälte..."

Aimil slog ihop händerna med en smäll.
"Åh, det var längesedan jag sov i en bädd och i ursprungsform!" sade hon glatt och ilade ut ur balsalen före de andra.

Rascal suckade förnöjt när Anaid drog undan hans hår. Han hävde sig upp i sittande position och skakade damm och smuts ur håret.
"Att ligga på ett jordgolv var nog inte min bästa idé", sade han och ställde sig upp. Han borstade bort smutsen från sina kläder innan han drog upp Anaid på fötter.
"Vi kanske skulle ta och salta det där köttet nu innan det blir helt förruttnat."

Astrid, Norman och Minosa följde efter Aimil ut ur balsalen och visade henne vägen upp för trapporna till nästa våning.
"Här finns det bara ett sovgemak och det är inte så stort, men på nästa våning finns det fler och bättre om du är intresserad" Norman nickade mot trappan, "En del är anpassat för män, andra för kvinnor och det är väldigt få som är för båda, jag gissar att du vill ha ett för kvinnor..."
Astrid log.
"Jag tror att det finns kläder i alla sovrummen..."

Anaid borstade av sig dammet och reste sig upp. Hon tog båda Rascals händer och flätade ihop dem med sina. Sedan log hon och lockade till sig köttet med magi. Känslorna efter kyssen gav hennes krafter en stark energi kick som hon inte kunde låta bli att använda. Hon släppte inte Rascals händer när köttet kom, istället log hon upp mot Rascal och ställde sig på tå för att nå upp till hans läppar. Sedan gled hon ner på fötterna igen.
"Vi säger inte något till de andra...de får lista ut det själva"

"Åh, jag har aldrig sovit ensam...", sade Aimil och pillade på sin örontopp. Plötsligt hördes ett brak inifrån rummet intill och Shams runda huvud stack ut ur dörrspringan med ett hostande.
"Bordet... Höll... Inte", sade han mellan hostningarna. Aimil knuffade undan honom och gick in i sovgemaket. Det var en enda röra där inne. Täcket till sängen låg på golvet, en vas låg i skärvor i ena hörnet och ett lågt bord var knäckt på mitten.
"Vad gjorde du!?" röt Aimil och Sham som ryckte till och ställde sig i försvarsställning.
"Um... Utforskade...?" sade han med ett ursäktande leende.

Rascal lät höra ett töntigt skrockande. Han var fortfarande omtumlad efter kyssen han fått. Han rodnade svagt och lösgjorde sin ena hand från Anaids för att kunna vända sig om, därefter ledde han henne uppför trappan och ut i trädgården på slottets framsida.
"Om du placerar ut köttet på en rad på stenarna där, så saltar jag dem", sade han och pekade på en linje med platta stenar.

Norman, Astrid och Minosa skyndade efter Aimil in i sovrummet. Alla tre skrattade åt Shams värk.
"Sham,...försökte du ställa eller något på bordet?" Minosa skakadepå huvudet, "Även om bordet inte varit gammalt och slitet hade det inte hållit...det är ett prydnads bord, något man ställer ömtåliga utsmyckningsföremål på..."
Norman skrokade.
"Det är ingen fara, jag reparerar saker minns ni?" han viftade med händerna och spilororna från vasen på golvet gled ihop och återgick till sin ursprungsform.

Anaid gjorde som Rascal sade åt henne och gick sedan vidare en liten bit in i trädgården. När hon kom fram till vad hon letade efter log hon stort. Hon plockade lite av de stora röda äpplena och gick tillbaka till Rascal.
"Titta vad jag hittade..."

Sham kliade sig i nacken.
"Ehehehe..."
Aimil blängde på Norman när han lagade sakerna Sham förstört.
"Visa honom inte det, nu kommer han inte lära sig något!" fräste hon och kastade en blick ut genom fönstret.
"Där är de ju, de har visst hittat saltet", sade hon och pekade på Rascal och Anaid i trädgården.

Rascal strödde salt över köttslamsorna en i taget. När alla var saltade vände han på dem och saltade den andra sidan också. Han var precis klar när Anaid dök upp med händerna fulla av äpplen.
"Ooh... Äpplen. Så stora och röda de är", sade han imponerat och tog emot ett av äpplena. Han hade bara ätit vildäpplen förut och de var mycket mindre och inte lika röda.

Anaid log och tog en tugga av ett äpple. Det var väldigt saftigt och sött. Eftersom hon enbart levt på rådjurskött de senaste dagarna var smaken mer än välkommen.
"Midvintersäpplen, de bär frukt året om men är väldigt sällsynta"
Anaid lade ner de andra äpplena på marken och slängde iväg skrutten från den hon just ätit. Sedan tog hon Rascals hand igen.
"Vi borde kanske leta upp dem andra nu och bestämma var vi ska sova..." det busiga leendet kom tillbaka, "Och prova lite människo kläder..."

Norman höjde på ena ögonbrynet åt Aimil men sa ingenting. Han förstod sig inte på hamnskiftare ibland.
Minosa hängde ut genom fönstret.
"De håller varandra i handen!" viskade hon ganska högt.
Astrid och Minosa skrattade med handen för munnen igen och Norman skrockade åt dem.
"Tjejer..."

Rascal log osäkert. Det var inte lönt att försöka neka hennes begäran. Han bestämde sig för att bara utstå saken tills det var över. Det kanske inte var så farligt ändå. Fast Anaids busiga leende sade honom motsatsen.
"Visst. Jag tror jag vet vart de andra är...", sade han och sneglade på fönstret där resten spionerade på dem.

Aimil backade undan från fönstret så snart hon såg Rascals blick.
"Uh oh, vi är upptäckta", sade hon. Sham stod en bit ifrån de andra och såg illamående ut. Aimil såg på honom.
"Vad är det?" frågade hon och Sham stönade högt.
"Jag trodde inte vi var så högt upp...", mumlade han och i nästa ögonblick hade han kravlat ut ur rummet och rullat nedför trappan till våningen under.