103 dalmatiner (Prs)

Alonzo skrubbade och tvättade av all sin kraft och äntligen var klar med alla rum Cruella skulle vara i städade han utan städgrejerna och gick upp till sitt rum och la sig på sängen. Puh!

Jag svalde.
- Hej.. Förlåt för att jag inte har hört av mig, det har varit mycket, sa jag ursäktande.

Cruella parkerade i stan. Hon gick in och handlade middag. Dyr middag naturligtvis. Den skulle Alonzo få laga. Det var potatis,en dyr sås och en filé som tog över två timmar att laga. Hon körde tillbaka hemåt.


-Hej..det gör inget..,mumlade jag

Efter att han fick ta igen sig ett tag bytte han kläder, dom andra var smutsiga och dammiga.

- Har du lust att ses?, sa jag.

Cruella tvärnitade utanför sitt hus när hon kom in. Hon bar in maten i köket.
-Alonzo!,ropade hon


-Eh..javisst..jag är i parken med alla hundar,du kan väl komma hit?,sa jag

Alonzo hörde Cruellas tysta rop, han la smutstvätten i sin lilla tvättkorg på rummet innan han gick med snabba steg mot dörren och öppnade den.
- Ja miss de vil?, sa han.

- Öh, javisst, jag är där om 5, sa jag och la på.

-Här! Laga,jag ska hinna duscha innan Sean-Pierre kommer,sa cruella och gick in. Hon gick upp mot badrummet.



Jag log och la på. Jag satte mig på en bänk och väntade. Alla hundar la sig ner vid mina fötter.

Alonzo tog emot maten i famnen och gick in efter Cruella, han stängde porten och låste, sen gick han till köket och började läsa på alla förpackningar.

Jag gick vidare mot stan och parken.

Cruella klädde av sig och började duscha.


Jag såg upp mot himlen. Den var klarblå.

Han började laga maten.

Jag fick snart syn på parken och gick lite snabbare, jag drog en hand genom håret först för att fluffa till det lite, sen gick jag in i parken och letade efter Becca.

Cruella duschade.


Jag såg ner på alla hundar. Chipp hoppade upp i mitt knä. Jag log. Jag hade döpt henne till det för att hon nästan var helt fläcklös som uddan var när hon var valp. Hon hade bara en stor fläck på ryggen som såg ut som ett chips.