The one that got away

Andrew log än och kramade om henne. Han drack snabbt klart kaffet och höll om henne med båda armarna och gosade henne intill sig. Det var så skönt att ha henne nära.

"Jag har saknat dig." mumlar on och dricker upp kaffet. De gosar en lång stund innan hon får ännu en hostattack som åter skakar genom hennes kropp.

"Jag har saknat dig mer" sa Andrew mjukt och njöt av närheten och hennes värme. Då hon hostade drog han fram medicinen och hällde uppvåt henne.

Saphira drack upp medicinen och det lugnade sig för tillfället.
"Tack" sa hon och tog hans hand i sin.
"Jag är trött." mumlade hon gäspande och lutade sig mot honom, nästan som hon sov där och då.

Andrew log och kramade om henne. Han gillade då hon var såhär gossig. Han strök henne över håret. "Du får sova då" log han och slöt ögonen han med.

"Inte här." mumlade hon och drog med honom. Hon tog dem till hans säng, hon kände att hon måste även om detta bara betydde att sova samman.

Andrew följde med henne och såg förvånat på henne och sängen. Han la sig dock och slöt öhonen, han var trött med.

Saphira la sig vid honom, sedan tog hon hans arm och la om sin midja innan hon la täcket över dem. För tillfället var hon såhär, ville ha honom nära.

Andrew log för sig själv och drog henne nära innan han han begravde huvudet mot hennes hår innan hans andetag saktade ner och snart sov han tungt, han hade ju knappt sovit på natten.

Saphira somnade med, hon sov ovanligt bra. Hon ville inte erkänna det men mannen gav henne trygghet och värme. Det var just de sakerna som hon så väl behövde, de sakerna som hon var så rädd för att få.