The living dead(Dragon Fantasy)

"Vi väntar tills vintern är över, tills dess håller vi oss lugn och kommer på något." sa hon tyst. De var dödsdömda om de rymde nu. Snön och vintern var här och här var de trygga från den.

Mark nickade sakta och något uppgivet, de fick väl stanna så länge, i månader. På hans första dag hade han nästan blivit dödad.
Plötsligt hördes steg och Malin klev in i salen. "Ut med dig, Karl väntar" flinade hon till Alex och kom fram till Mark. Hon drog handen längs hans bröstkorg. "Du ser förfärlig ut men är fortfarande så konstigt attraktiv" flinade hon.

Alex ögon mörknade men hon höll sig lugn så som hon sagt till Mark.
"Det är förvånansvärt att blonda idioter kan tala." muttrade hon bara och lämnade dem. Hon skulle vara en snäll flicka, en snäll flicka just nu. Men ledaren hade sagt något annat.

Mark såg efter Alex och sedan upp på Malin som lutade sig över honom, läkaren var försvunnen. Sedan utan att vänta kysste hon honom. Mark reagrade inte ens, besvarade inte den eller gjorde mostånd, bara lät henne hålla på.

Utanför väntade Karl som tog tag om hennes handled och drog henne med sig.
"Du är min nu." fräste han och Alex följde motståndslöst med, bara för denna gång.

Malin fortsatte kyssa honom och verkade en aning frustrerad över hur han reagerade, eller snarare inte reagerade. "Jag ska visa dig att jag är bättre" mumlade hon och började knäppa upp hans skjorta och byxor.

Alex lät Karl bara hålla på, eller snarare hon gjorde det han ville. Men hon styrde det så att han aldrig gick för långt, fick inte Mark fick ingen. Den kommande natten sov de samman Karl verkade nöjd med henne, Alex låg bara vaken och väntade på morgonen.

Malin fortsatte och fortsatte. Tillslut kunde inte Mark bara ligga som en trasdocka utan gjorde något. "Sluta" bad han även om hans kropp var mer än villig. Inte ens med Alex hade han fått något. Men Malin slutade inte och snart var allt som en halvt underbar, halvt hemsk dröm.

Följande morgon klev Alex upp efter Karl, han hade tydligen tidigt arbete, vakten som han kallade det. Alex duschade, Karl hade sagt det och det hade hon faktiskt inget emot. Ett par nya jeans och ny tröja hade hon fått. Sedan borstade hon håret och gick till Mark.

Nästa morgon hade Malin lämnat honom. Mark var mörbultad och med bara en filt över sig halvsov han. Då Alex kom vände han sig om och stönade till. "Låt mig vara Malin" mumlade han. "Har du inte fått det du vill ha?!".