The rich man's daughter(PRS)

Mona tog sig upp stelt och gick fram till bordet. "Hej" log hon till Edward, hon hade inte sett honom heller på flera måndaer.

Edward hälsade och de satte sig vid det lilla bordet. Snart genljöd hela stugan av deras ljudet som hörs då man äter. Edward såg på Mona.
"Din far söker dig." sa han och ville veta varför.

Mona nickade sakta. "Jag vet, jag rymde" sa hon enkelt och började äta. "Jag fick inte gå ut, jag hade inga vänner i slottet och jag var helt ensam...Jag stod inte ut".

"Så du tyckte det var bättre på gatorna?" flinade Edward och började duka undan och diska medan Hilde bäddade deras säng och vek undan Monas under den.
Stugan hade bara ett rum men det var rent och doftade friskt inte vad man kunde tro av två laglösa.

Mona svarade inte på det utan bara åt upp och tog sig upp sedan. Vad skulle hon göra nu? "Kan jag göra något?" undrade hon.

Hilde och Edward såg på henne.
"Vakta stugan." sa Hilde, de skulle och byta ut stöldgods mot pengar som de hade gömt i skogen.
"Jag vill inte ha dig nära dåliga saker." sa hon förklarade.
"Men du kan städa, laga mat och hålla elden vid liv tills vi kommer åter." sa Edward och gav henne nyckeln.

Mona nickade sakta, hon förstod. "Okej...". Hon tog emot nycklarna och log lite, äntligen var hon med sina vänner igen.

"Släpp inte in någon." varnade Hilde och gav henne en av sina knivar.
"Utifall." sa hon med ett snett leende och kramade om henne innan de försvann.

Mona tog emot kniven med stora ögon men nickade sakta. Hon hade knappt hållit i en kniv ens. "Hej då". Hon besvarade kramen och såg sedan efter dem och låste.

Dagen gick och de hörde om Mona om belöning, men hennes far skulle mer troligt strypa dem och de hade lovat Mona. De sålde sina saker och fick sina pengar och framåt kvällen var de påväg hem.