The Beauty and the Womanizer

Jack nickade och kysste henne längs halsen igen. Så fortsatte det ett tag och tillslut satt han och klädde på sig igen och tog fram de pengar han hade kvar i sin ficka, vilket var en del. "Här" sa han och gav till kvinnan.

Senida log och tog emot pengarna, så mycket var hon inte värd men hon sa inget utan klädde på sig.
"Tack herre, vill ni ha mer så stannar vi veckan ut, fråga efter Stella." sa hon kysste hans kind och vinkade innan hon försvann i natten, natten som inte var slut en hon kunde finna sig ännu en.

Jack log svagt och bara nickade. Han gned sakta sin kind och såg efter henne, det hade varit trevligt att känna sig älskad en stund.
Han begav sig tillbaka till slottet, han ville kunna sova så mycket han kunde nu för på morgonen skulle ladyn straffa honom igen, den veckoliga straffningen. En del ville se på så portarna var öppna då.
Han la sig i sin säng i sitt rum och somnade snabbt, för tillfälllet med kvinnan i sitt huvud.

Senida vaknade följande morgon ett par pärlörhängen rikare, en glad Max och lovad en ny klänning för hon skötte sig så bra och kom med pengar till Max. Hon och ett par av de andra kvinnorna fick ledigt, det skulle tydligen bli någon attraktion på slottet som de skulle ska. Självklart visa upp sig med, nu var Senida klädd i klarblåa pösiga byxor, pärlor, smycken och en topp som lämnade magen bar. Nu stod det runt en öppen plats och pratade sinsemellan.

Jack fördes som vanligt ut nästa morgon och bands fast vid en påle, det skulle bli piskrapp. Sedan kom samma man som vanligt och utdelade dem. Han vissta aldrig hur många det skulle bli, tills ladyn var nöjt.
Jack gjorde inte en min utan bara såg på publiken, han fick syn på kvinnan från förra natten och höll sin blick där.

Senida såg med förskräckelse att det var mannen från natten, detta tyckte hon att det inte var en föreställning. Kvinnorna började viska, de visste vem mannen var. Tyst håller Senida kvar sin blick i hans som för att ge honom stöd. Han hade hjälpt henne, gett henne pengar och en underbar natt, då kunde hon hjälpa honom. Någonstans i bakhuvudet tyckte hon att hon borde minnas något.

Tillslut slutade det. De skar loss hans rep och Jack sjönk ner till marken. Ingen brydde sig om honom längre utan de andra gick eller såg på då särlingar tränade, han lämnades ensam till att blöda och försöka tvätta sina sår.

Senida kom fram till honom, eller Stella som hon numera hette.
"Hej där, behöver du hjälp?" säger hon ömt utan att påpeka vad som nyss skett. Hon tar en trasa och blöter dem samtidigt som hon sakta gör ren hans sår.

Jack såg upp med smärtfylla ögon och nickade saka. Han la sig på mage och lät henne tvätta hans sår. Då de var rena och inte blodiga tog han sig darrigt upp igen.

"De borde bindas om." sa hon och såg sig om med rynkad panna men skakade undan den konstiga känslan.
"Hur är det?" sa hon istället.