(ORP) Hide, run, survive

Cate:
"Miyako...?"

Marbelle
Känslorna sliter bokstavligt talat sönder mig, Ellie behöver mig verkligen och det gör så väldigt, väldigt ont att veta det. Jag klarar inte av det.

Ellie:
"Ahaaa, det var såå hon heter", knäpper lite med fingrarna.
"I alla fall, var är hon? Är hon borta nu igen?", försöker kväva ett stön.
Alla bara försvinner..

Olivia:
Jag ser när Ellie kysser Marbelle, och allt brister. Den glädjen, den lyckan, det hoppet att allt ska ordna sig. Jag ser också Marbelles osäkra blick, och jag närmar mig henne försiktigt.
"Det är okej. Okej om du vill vara med henne, alltså", viskar jag och försöker låta tapper.

Marbelle
- Sluta snälla Olivia. Mumlar jag. Saken är bara den att jag förstör någon hur jag än gör och jag klarar inte av det men vafan jag kan ju inte vara ihop med båda er och jag orkar inte med allt. Jag sneglar på henne.

Olivia:
Jag tar hennes händer, och trycker dem hårt.
"Snälla, rara, Marbelle, jag vet. Gör vad ditt hjärta säger åt dig att göra. Och vad du än gör, kommer du inte förstöra mig."

Marbelle
Jag ser i hennes ögon att hon inte talar sanning. Olivia är bara väldigt duktig på att dölja sina känslor. Jag vet inte vad jag ska göra och kryper ihop.
- Jag har inget hjärta att följa. Gråter jag.

Olivia:
Jag lägger armen runt henne.
"Det vet jag att du har", börjar jag och ler, "om du inte hade det, skulle du då bry dig om mina och Ellies känslor? Nej. Men du gör det. Du bryr dig om andra, du är godhjärtad."

Cate:
Suckar. Går in i skogen för att leta reda på Miyako. Tillslut hittar jag henne i ett träd.
"Miyako. Kom ner", säger jag trött.

Marbelle
Jag skakar tyst på huvudet, låter Olivias armar sluta sig om mig och gråter, gråter för Ellie och för Olivia och för att vi är här och för Max. Jag känner mig som ett litet barn.