Prs(Dragon Fantasy)

Uriah suckade tyst. Han vände sig mot Poseidon. "Kan du berätta hur och när du märkte att din treudd blev stulen?" frågade han. Poseidon nickade och harklade sig. Alla gudar rätade på sig och såg på honom. Det verkade som om de inte heller visste hur det skett. Uriah sneglade mot Arnold, som ryckte på axlarna.

Poseidon berättade att han som vanligt skulle ta en av sina tupplurar efter maten nere i sitt havsrike. Han hade treudden vid sin tron, vakter om. Men då han vaknade var det borta och ingen hade märkt något.

"Fanns något slags....spår efter treudden?" frågade Uriah. Poseidon ryckte på axlarna. Uriah tappade hakan - av irritation igen. "Din treudd är stulen och du kollar inte efter spår???" sa han argt, "Ni gudar är verkligen dumma!" Så fort han sagt det blev han kritvit i ansiktet - fel sak att säga till en gud.....

"Nu går vi." sa Mina och tog tag i Uriah och mer eller mindre drog honom därifrån. Vad hade han tänkt på? De springer framtill hissen nu och Mina håller hårt ttag i Uriah.

Uriah gick villigt efter Mina. Arnold kom strax efter tätt följd av Sonja. "Vad tänkte du??" skällde Arnold ursinnigt. Uriah blängde på honom. "Jag tänkte sanningen!" Arnold skakade på huvudet. "Du är en idiot Uriah!" sa han argt. "Inte mer än dig!" fräste Uriah, nu riktigt sur på Arnold.

De kom till hissen och klev in.
"Vi är alla idioter sluta bråka nu." fräste Mina åt dem.
"Eller ja alla utom perfekta Sonja." sa Mina sarkastiskt mot den andra flickan som inte sagt ett smack under besöket.
"Vi fick iallafall inte reda på något förutom att det är idiotiskt att kräfta mot gudar." sa Mina trött.

Uriah fnyste och gav Mina en kall blick. Sonja med, då Mina kommenterade henne. Hon ställde sig bredvid Uriah som log matt mot henne. "Det här uppdraget är så gott som omöjligt! Vi har inget att gå på!" muttrade Sonja. Uriah nickade instämmande. "Vi kanske kan fråga oraklet dock? Eller?"

"Ja, vad sa oraklet till dig? Ditt uppdrag?" frågade Mina Sonja med en mer eller mindre hård blick. Hon var arg eller hon reagerade arg fast hon blev sårad av Uriahs blick.
Hissdörrarna öppnades och de kom ut på gatorna.

(Visste du att jag är 4891 dagar gammal? :O)

Sonja fnyste. "Ingenting! Inget jag fattade i alla fall!" pep hon ilsket. Uriah suckade. "Jag tänker åka tillbaka till lägret och fråga oraklet - igen. Ni gör som ni vill." informerade han.

(Wow, coolt :O)

"Nej, men det är inte mycket du fattar." for Mina ut mot Sonja och såg på Uriah.
"Vi tar oss dit tillsammas, det är vårt uppdrag." sa hon, till Uriah, mest för att hon inte ville släppa honom själv.