Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

Det knackar på dörren till hans arbetsrum, han kan höra Scarletts röst. hon låter ovanligt tyst och nästan lite rädd.
- Herr Blackwood? hörde han att hon sa. Lucifer gläfser lite där han ligger,
- Lucifer, schh. Säger han medan han reser sig upp från stolen.
- Ja Scarlett? Säger han, han försöker hålla sin röst lugn och stadig för att inte skrämma henne, han kan redan höra att hennes hjärta slår ovanligt fort.

- Jag skulle bara undra om ni vill göra mig den äran att ha er som sällskap när jag ska äta. Jag vill gärna prata med er.
Hon ser ledsen ut och ser på dörren.

Han blir tyst medan han lyssnar på hennes ord.
- Jag är upptagen Scarlett, Abigale eller Brutus kan hålla er sällskap. Säger han bara med sin kalla röst. Han kan inte se på henne just nu, hans hjärta är fyllt av sorg och hans tankar fyllda av Monique. Han går fram till dörren och lägger sin hand på den.
- Jag är ledsen Scarlett, du får äta frukost själv.. säger han med låg och mörk röst.

Hon ser på dörren och vänder sig bort utan ett ord och går iväg till matsalen och tårarna rinner ner för hennes kinder. Hon slår sig ner vid en av stolarna och gråter tyst. Varför hon var så upprörd visste hon inte men hon började snart att gråta lite högre.

Han kan höra att hennes tårar rinner, en av de sämre sakerna med att ha perfekt hörsel. Man hör inte bara det man vill utan också det man inte vill. Han vänder sig om och går bort till sin fåtölj där han sätter sig och tar upp sin bok igen. Men han kan inte fokusera så han lägger ner den igen och stirrar blint in i lågorna som sprakar i hans eldstad.

(Abigale)
Hon lägger upp smörgåsarna, gröten och koppen med den varma mjölken blandad med honung på brickan. Sedan går hon in med allt till matsalen. hon möts av en gråtande Scarlett, hon sätter ner brickan framför henne.
- Fröken Scarlett? Är något fel? Frågar hon med orolig röst och ser ner på flickan.

Hon gråter och tårarna rinner ned i rasande fart.
- Jag hörde hur Herr Blackwood röt på er och jag ville fråga om han ville göra mig sällskap men han sa nej.
Hon torkade sig i ansiktet med en näsdk.
- Jag vill bara se honom lycklig. Jag vet att han är ledsen och det gör mig ledsen.

(Abigale)
Hon lägger sin hand på Scarletts rygg,
- Såja, det blir bra fröken Scarlett. Herr Blackwood har bara en dag som är lite mer plågsam än vissa andra dagar. Han må vara odödlig men han kan fortfarande känna sammas ak som en dödlig kan. Såja, torka tårarna och äter er frukost fröken Scarlett. Säger hon och ler mot flickan.

Sakta nickade hon och torkade bort tårarna med näsduken. Tog upp skeden och började äta av gröten medan hon såg snön falla utanför och hon njöt av att sitta inne.
- Kan jag få be er om en tjänst?

(Abigale)
- Självklart fröken Scarlett, vad är det för tjänst ni vill be mig om? Svarar Abigale medan hon drar för gardinerna för de stora fönstrena.

(Nicolai)
Han kan höra hur Abigale tröstar Scarlett, han känner en liten skuld över att han inte höll henne sällskap vid frukosten. Men han har en oumbärligt tung dag. Han stirrar in i de röda flammorna från elden. Han kan inte känna dess värme, inte på samma sätt som när han var dödlig.

- Ja du Lucifer, du och jag... Vi kommer alltid att följa varandra, eller hur pojken? Säger han och ser på Lucifer som avger ett glatt skall och flåsar med tungan utanför sin mun. Han beter sig som en vanlig byracka. Men det gör han bara när Nicolai och han är själva, när ingen annan ser.

- Jag vill åka på en marknad nära julen. Försöka få fram något extra fint åt Herr Blakwood.
Hon ser ner och lägger ner skeden.
- En gåva från mig som visar min glädje, en som han blir glad över.
En tår rann ner längst hennes ena kind.
- Kan d göra det med mig?