Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel gick med Mona till huset. De åt en ljuvlig middag och gick sedan till stallet. Milena stod redo med en enorm rock på sig.

Mona åt inte mycket, hon hade ingen bra aptit. Innan de gick till stallet såg hon till att ha på sig ordentligt med kläder. Hon nickade kort åt Milena, hon var fortfarande för osäker för att veta om hon kunde lita på henne.
"Då ger vi oss iväg...till slottet" mumlade hon glädjelöst. Hennes hem praktiskt taget.

"Milord, Milady!" sa Milena lunt och satte sig på en häst.

Mona tog sig upp på en annan häst. Hon kanske kunde lite på Milena ändå, hon prövade att ge flickan ett leende. "Akta dig för alla på slottet" varnade hon flickan med svag röst. "De flesta män där har bara en sak på hjärnan". Och Milena som gäst, hade rätt att försvara sig.

Milena log. "Niel ska lära mig att hugga männen sterila!" skrattade hon glatt. Niel log och de gav sig iväg med full fart.

Mona log. "Jag hoppas han kan lära mig det med". Hon skulle behöva det ibland. Hon red också iväg. "Och reta inte upp kungen" bad hon Niel. "Då straffar han dig...och jag lovar, oftast dör man heller än straffas av honom...". Hon tystnade sedan försjunken i minnen och tnkar.

Niel nickade allvarligt. Nästa dag, på morgonen var de vid palatset, uttmatrade.

Niel hade åter sitt stenansikte, likaså Milena. Fast Milena som var så ung och oskyldig kunde förstås inte låta bli att rynka näsan då kungen kom. "Och vem är den här skönheten då?" d
frågade kungen elakt och gick mot Milena. "Du luktar äckligt, håll dig borta annars skär jag av dina pungkulor och steker dem till frukost!" log hon. Niel slog till Milena lätt på huvudet. "Tyst" sa han lugnt till henne och nickade mot kungen. "Jag är här under festveckorna och tar sedan med mig Mona hem. Här har du dina 200.000 mynt." förklarade han och såg uttråkad ut. Ett litet leende visade sig på hans läppar,"Både jag och far finner det trevligt att roas av slynjäveln."
Kungen skrattade nöjt.

Mona stirrade förskräckt på Milena, vad sa hon? Ville hon bli straffad? Då Niel pratade log hon svagt. Hon såg sedan ner i marken då han sa det sista, hon visste att han inte menade det, men det lät hemskt.
Kungen skrattade igen. "Synd att hon försvinner härifrån, skulle man kunna få en sista natt med henne bara?". Mona stelnade till, kungen roade sig ibland med henne med.

Niel krossades av ilska på insidan men nickade leende. "Ta för dig inatt. Här." sa han och räckte kungen den enorma säcken med mynt. Sedan tog han sina hästar, Milena och packningen. "Ses sen...Mona" sa an hånande.