LotR (Privat)

"Nej." sa Keya och det blixtrade till i hennes ögon, som om något styrde henne, eller hon gjorde det. Hon tog tag om ringen och ställde sig häftigt upp och försvann upp på sitt rum.

Banner lutade sig paff tillbaka mot stolen, skakade på huvudet och lämnade sin plats.
"Keya, vänta lite här!"

Keya vände sig om och såg på honom, ett krampaktigt tag höll hon om ringen som om den betydde allt för henne.

Han placerade händerna på hennes axlar.
"Du kommer må mycket bättre ifall du ger mig den", sade han trevande. "Jag lovar."

Keya skakar på huvudet och rycker sig skrämt ifrån honom. Han ville ta den, han ville ta den från henne.

Banner höll fast vid henne så gott det gick.
"Keya, Keya", sade han, konstigt nog ville han skratta men höll god min. "Du får tillbaka den snart."

Keya skrek, han höll i henne och hon blev rädd. Hon var redan uppjagad som det var och ringen påverkade hela henne.

Han släppte taget om henne som om han hade bränt sig. Han höjde på händerna och backade ifrån henne.
"Okej, Keya", sade han lugnande. "Det är okej."

Keya andades lugnare och darrande for hon ner på golvet. Vad hade tagit åt henne? Såhär var hon inte.

Banner stod där något tafatt. Han visste inte alls hur han skulle reagera. Borde han göra något eller vore det mer artigt att låta henne vara? Han kliade sig besvärat i nacken.