Inez Malfoy är tillbaka! ~2

AWESOME!!!!!

hurra hurra gurra! detta kapitel var sååå sött! lexi är som ett våtplåster

Åh! Perfekt som vanligt!!♥♥♥♥

Jättebra!

Tack för alla fina ord!! ♥ ♥ ♥ Ni är bäst!!
Puss och kram till er från Inez*Malfoy och från Inez Malfoy hihi

♥ Perfekt ♥

Inez*Malfoy, förlåt men skulle du kunna sluta tagga mig? Det är nog åtminstone det femte meddelandet jag får om att du har taggat mig i ett kapitel. Jag har slutat följa nästan alla mina trådar och har bara sparat dom allra allra superviktigaste, och detta är tyvärr inte en av dom.

jag förstår absolut! Ska sluta direkt! Tack för att du säger till ♥

Snälla skriv! Jag har följt denna sedan starten och den är jättebra!

hihi Okej Tilly Nu ska jag skriva! Det är så kul att du läst från hela första början! Du ska självklart få ett kapitel till

Så dagen till ära så ska ni nu få ett nytt litet kapitel (eller litet och litet.... ) hihi



Så här mina små läsare! Här kommer:

Del 31 Ugglan i biblioteket

”Inez, de ska inte bara simma ner i sjön och hämta en skatt, de ska vara där i högst en timme! Harry behöver din hjälp! Och den så kallade skatten är inte något, utan någon.” Dumbledores röst ekade i hans kontor. Plötsligt försvann rektorn i ett moln av svart rök och istället såg jag något som liknade en kyrkogård. Harry var i fara! Och någon svartklädd man gick mot honom, hans ögon var intensiva och röda, han hade även den konstigaste näsa jag någonsin sätt. Plötsligt kastade han en förtrollning mot Harry. De båda försvann i svart rök och framför mig kunde jag se Hogwarts, i stora flammor! ”Inez, allt är ditt fel!” ”Nej! Nej, jag menade inte... neeeeej!”

”Inez! Inez!! INEEZ!”
Plötsligt slog jag upp mina ögon. Jag låg alldeles svettig i min säng, som knappt såg ut som en säng längre utan mer som en hoppborg. Madrassen låg halvt på golvet, min kudde låg vid mina fötter och mitt täcke såg jag inte ens. Jag kunde känna en smärta i halsen. Framför mig stod Melanie skräckslagen och smått irriterad.
”Är du vaken?” frågade Melanie osäkert.
Jag nickade till svar.
”Vad har hänt här?” frågade jag förvånat och tittade mig omkring i rummet. Då såg jag plötsligt att alla tjejerna satt upp i sina sängar och tittade på mig med irriterade ögon. Lexi höll till och med sina kuddar mot öronen. Jag började förstå vad som hänt.
”Helt plötsligt började du skrika och vifta med armarna! Du skrek typ, nej nej! Om och om igen”
Jag vände mig till klockan på mitt lilla sängbord och märkte att den var 4.36 och det var måndag morgon. Så jag förstod att alla var sura på mig.
”Förlåt...” svarade jag hest och tittade ner i mitt knä. Jag flåsade fortfarande och min puls var så hög att jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig.
Melanie suckade och satte sig vid mina fötter och tog min hand.
”Hade du en mardröm igen?” frågade hon med sin lugna, snälla och lite trötta röst.
Jag nickade försiktigt.
”Vill du prata om det...?”
Jag tittade mig omkring på alla i rummet som fortfarande tittade och lyssnade intensivt på mig.
”Nej det är okej, ni är alla så trötta. Jag ska inte störa er mer.” svarade jag och började klä på mig mina kläder. Jag visste att jag inte skulle kunna somna om efter det som hänt och jag kände mig lite dum som väckt alla med mina dumma drömmar.

Jag lämnade tjejerna med frågetecken i pannan och gick ner till uppehållsrummet. Men Melanie kände mig för väl, och visste att jag bara sa det där för att jag inte ville tala om mina dumma mardrömmar när alla lyssnade. Så hon kom ner bara tre minuter efter mig.
Vi satte oss i soffan vid den öppna spisen. Jag berättade för henne om drömmarna och hur verkliga de kändes.
”Du har haft sånna här drömmar förut, eller hur?”
”Jag kan bara inte fatta varför! Jag menar, jag har drömt om saker som hänt och om saker som händer just i det ögonblicket som jag drömmer det.... men det här... det har inte hänt.... än..” Jag tittade in i elden i den öppna spisen men jag kunde känna hur Melanies ögon växte och hur de stirrade på mig.
”Du menar väll inte... att du kan drömma om framtiden...elr?”
”Jag vet inte! Jag vet inte vad det är som händer med mig...”

Jag kunde inte sluta tänka på de där drömmarna. Den sista delen drömde jag om ofta, den med Hogwarts som stod i lågor. I drömmen kunde jag verkligen känna värmen och den kvava luften från lågorna och röken. Och det gjorde så ont i mitt hjärta varje gång. Att se mitt hem i stora röda flammor.

En dag senare satt jag i biblioteket med Riley. Jag hade berättat för honom om trolldrycksprovet vi skulle ha om några dagar och han hade insisterat att han skulle hjälpa mig. Jag sa ju så klart inte nej.
”..häller du i malört till exempel så skulle det säga kaboom! Så därför så måste....Inez? Inez!”
”Va?!”
”Du drömmer igen” suckade Riley som försökte förklara hur man skulle framställa en trolldryck som inte exploderade, vilket de ofta gjorde när jag försökte mig på dem. Eller så blev dem gröna och klumpiga.
Jag hade vandrat iväg i mina egna tankar som vanligt och tänkte fortfarande på de där drömmarna.
”Vad tänker du på?” frågade han med sitt söta leende.
”Ehm...ing..inget” svarade jag när plötsligt en brun uggla kom inflygande i biblioteket. Efter den kom Madame Pince springande.
”Inga ugglor här inne!” utbröt hon och viftade med boken hon höll i handen. Ugglan satte sig på högen med böcker som stod framför mig. Den räckte fram sin näbb med ett vitt kuvert där det prydligt stod Inez Malfoy, Hogwarts, biblioteket med sned stil.
”Inga ugglor här inne!!” skrek Madame Pince och slog på ugglan som argsint bet henne i fingrarna.
”Jag tror den här ugglan får det, Madame Pince, det är rektorn som sänt den.” svarade jag deppigt och la brevet på högen med böcker.
Madame Pinces kinder blev plötsligt röda och hon sänkte sin bok. Hon gick sen tjurigt därifrån med ugglan i hälarna.
”Ska du inte öppna det?” frågade Riley förvånat och tittade på brevet.
”Esch... det är bara Dumbledore som vill att jag gör något åt honom igen, jag är så trött på att han säger åt mig vad jag ska göra!”
”Du får en massa hemliga uppdrag av rektorn och själv har jag aldrig ens varit på hans kontor” suckade Riley.
”Ska jag?” frågade han och nickade mot brevet.
”Visst” svarade jag, Riley tog brevet och öppnade det försiktigt, som om det var gjort av guld.
”Kära ms Malfoy, skulle du kunna komma...”
”Du behöver inte läsa mer, jag vet redan att han vill att jag ska komma till hans kontor” avbröt jag och la mitt huvud på mina armbågar på bordet ”Vilken tid?”
”Klockan fyra idag” svarade Riley och fortsatte läsa ”ehm... Inez?”
”Mm..” svarade jag surt.
”Betyder ’ta med dig Riley’ att jag ska följa med?”
Jag satte mig snabbt upp och tittade på Riley. Förvånat kollade jag igenom brevet och tittade sen på honom igen.
”Verkar som om du ska få din första rundtur på rektorns kontor” sa jag och Riley log stort och kramade om mig.
Det kändes bra att inte behöva gå till Dumbledores kontor själv, men jag kunde inte förstå vad rektorn ville Riley.

Hoppas att ni gillar Nästa del kommer om några dagar Har skrivit del 32 redan hihi ♥

Men iaf, GLAD ALLA ♥ DAG PÅ ER!!! Love you all!