PRS(AlexZz och Jessica Tonks)

Mia lät sig dras med och satte sig i framsätet bredvid förarsättet. Tur att Benjamin hade ett körkort...Hon hade inte ens funderat på att ta det än.
Då hon satt sig slogs kyrkportarna ut, ingen mindre än Vivian Well stod i porten och hon var högröd i ansiktet av ilska. "Bitch!" ropade hon Mia. "Kom tillbaka med honom!". Mia flinade bara mot henne.

Benjamin kastar en snabb blick i bakluckan innan han sätter sig i förarsätet. Rätt mycket grejer där bak faktiskt. Benjamin är glad att han tog med sig ID:t och körkortet till bröllopet, han vet inte vad han tänkt på det men han hade gjort det. Benjamin sätter i nycklarna, struntar blankt i Vivian och bara backar ut. Vivian skriker som in i helvete, troligen av ilska.
"Tack så himla mycket för att du räddade mig från det där." Säger Benjamin när de kör iväg.

"Det var så lite så" log Mia mot Benjamin då han körde ut. Mycket av gästerna hade nu kommit ut, bland annat Mias föräldrar. De såg faktiskt rasande ut medan hennes lillebror log stort åt henne och vinkade. Mia vinkade tillbaka.
"Min bror berättade att så fort bröllopet var över så skulle de förlova mig igen...". Så nu slapp hon det också. "Och jag kunde inte bara lämna dig" log hon mot honom.
Hennes hår lossnade ännu mer ur knuten och fladdrade i vinden från bilen.

"Allvarligt?" Frågar Benjamin när hon pratar om vad hennes bror sagt samtidigt som med en smula ovan rörelse svänger i en korsning. Tur att han verkligen spenderat sin tid med att lära sig köra och alla regler som hör till. Inte som andra som snabbt fixade prov, uppkörning och allt sådant för att sedan inte minnas någonting alls när de väl är ute på vägarna.

"Ja...mina föräldrar ville väl bara att jag skulle komma hem igen" suckade Mia. "Och de ville att jag skulle leva med någon bra person..." suckade hon efter det. Hon drog av sig knuten och njöt lite av vinden i håret. "Synd att jag var tvungen att ta på mig den här klänningen, hatar klänningar" muttrade hon smått men log sedan mot Benjamin. "Vart ska vi?".

"Vi måste få fatt i pengar den här gången, så vi kan väl börja med det." Säger Benjamin som sträcker sig ned i fickan och drar upp sin plånbok. Om de har tur så har hans föräldrar inte spärrat hans kort. Även om han väldigt sällan använder det så har han ett kontokort, och ett kreditkort men det finner han riktigt oanvändbart eftersom han har pengar på kontokortet. "Så om vi hittar någonstans att ta ut pengar kan vi göra det från mitt kort." Fortsätter han och tar upp kortet under tiden som han kör vidare.

"Det låter som en bra ide, sen kanske vi bara kan...jag vet inte sticka härifrån?". Mia log och blundade. Vinden och solen smekte hennes ansikte. Hon vred på huvudet och såg inte ens kyrkan längre.
"Det finns nog uttag någonstans här" sa hon sedan och började spana. Hon fick syn på ett vid en gatukorsning. "Där!" hon pekade ditåt.

Benjamin svänger, parkerar snabbt och hoppar ur bilen. Till hans stora lycka så har de inte spärrat det. Han kan som max ta ut femton tusen åt gången så det är det han tar ut. Verkar inte som att gästerna fattat vad de håller på med så han tar pengabunten som kommit ut ur maskinen och drar tillbaka till bilen.
"Vi har femton tusen." Säger Benjamin glatt och trycker på gasen igen för att ta sig ur stan.

Mia satt kvar och passade då på att ta på sig säkerhetsbältet, man ville inte flyga ur bilen eller något ifall de blev tvungna att stanna snabbt.
Hon log mot Benjamin stort när han kom tillbaka. "Det lär räcka ett bra tag!". Hon såg glatt ut ur fönstret, staden åkte förbi och snart kom skogen. De skulle långt härifrån...och slippa gifta sig.
"Jag är verkligen glad att jag vågade dra med dig ut" flinade hon sedan.

"Jag är riktigt glad över att du gjorde det. Försök tänka dig Vivian som någons fru." Säger Benjamin glatt och saktar ned en aning då han inte vill åka fast för fortkörning vid kameran. Det skulle ju vara en riktigt bra start på att ta sig ut ur staden och rymma från ett giftermål. Det enda han har ett litet problem med är att han inte vet hur långt bort de behöver ta sig för att verkligen lyckas rymma.