Förbjuden kärlek

Egeria såg efter dem då de, Simon och några män gav sig ut och letade efter henne. Egeria hade fått stränga order av Lancelot att stanna på slottet så vad skulle hon göra? Hon huttrade där hon stod i sin kortärmade tunna klänning och började gå över borggården för att komma in.

Isis huttrade, att värdet kunde slå om så fort? Hon gick ostadigt framåt mot något mörkt vid horisonten. Hon fann att det var en grotta och suckade, hon hade hoppats att det var slottet men grottan kunde i alla fall ge henne skydd för snön. Hon gick in och satte sig ner på den kalla marken och försökte värma sig själv.

Egeria gick in i slottet och nu var hennes läppar blåfrusna och hennes kropp darrade av köld, hur skulle då inte Isis frysa?
Hon kommer in i slottet och hoppar skrämt till då hon hör ett skri och en moderlig figur kommer vaggande och ojande emot henne.

Isis tittade ut på snön och suckade. Hon längtade hem till värmen.
"Isis" hörde hon någon skrika och hon såg sig omkring men såg ingen. Hon undrade om hon började höra saker nu med? Hon såg något komma emot henne genom snön och hon hoppades att det inte var ett vilddjur för hon hade endast sin kniv på sig. Hon andades ut när det var Fai, Lancelot och Simon som kom emot henne.
"Isis" sa Fai lättat och kramade om henne. Han tog av sig sin mantel och la den runt henne och hon huttrade till.

"Se så, lilla flicka in med sig." säger hon och knuffar den darrande Egeria in i det underbart varma köket och knuffar henne ner på en stol och sveper om henne en varm filt innan hon häller på ett ångande hett fotbad till henne.

"Isis är du okej?" frågade Simon och puttade bort Fai som backade undan, men Isis ville ha honom nära sig och hon drog honom till sig trotts att Simon puttat bort honom. Hon visste att Simon bara var orolig men ibland var han lite väl överbeskyddande.
"Vi får vänta ut stormen här" sa Lancelot och de satte sig ner på grottans golv.

Egeria får snart upp värmen och får sig en koppvarm choklad, något hon aldrig smakat förr, men det var gott och sött. Hon undrar var de andra är och stormen som inte verkade avta, hur mådde Isis?

Fai försökte värma Isis som huttrade. Hon gillade inte den här kylan.
"Jag trodde aldrig jag skulle längta hem" sa hon lågt och de andra tittade på henne.
"Du vänjer dig vid kylan" sa Fai vänligt och Isis log svagt.
"Vart är Egeria?" frågade hon och såg på Lancelot.
"Jag skickade in henne i slottet" sa han och Isis log tacksamt, hennes vän behövde inte frysa hon med.

Då Egeria blivit varm av den snälla husmamsellen som förövrigt hette Anna, var hon än oroad, och än förbannad. Hon var oroad över om de skulle klara sig, hur de mådde. Men förbannad över att hon inte fått följa med över att hon bara blivit tillbakaskickad till slottet, det var faktiskt hennes vän med.

Isis måste ha somnat för när Fai väckte henne så hade stormen dragit förbi. Hon reste sig långsamt upp. Hon var både frusen, trött och hungrig. Hon tittade på hästarna och sedan sorgset på Simon.
"oroa dig inte Wildfire kom hem innan vi gav oss av, det var därför vi var så oroliga" sa Simon och Isis nickade lättat. De andra satte upp och Lancelot drog upp henne.
"Du får rida med mig hem, vi skall ju trotts allt se ut som man och hustru" sa han och Isis nickade trött. Hon satt framför honom och lutade sig trött emot honom.
"Om du somnar Isis kanske du inte vaknar" sa Lancelot allvarligt och hon nickade bara.