In Wonderland (PRS)

Alexa tänker efter en aning och vet inte vad hon ska svara visst vissa personer ger henne en speciell känsla... Eller snarare en person men knappast älska.
"Kanske." Svarar Alexa tveksamt.

"Du kanske kan säga? Vi kan nog hjälpa dig" log Drottningen och Hattmakaren instämde i det leendet och nickade ivrigt.

Alexa skakar på huvudet.
"Helst inte." Hon kastar en blick på Hattmakaren och vänder bort den lika snabbt.

"Inte? Varför då?" frågade Hattmakaren och la oförstående huvudet på sne.
Drottningen såg Alexas blick och log mot henne. "Tarrant, du kanske kan lämna oss i några minuter?". Hattmakaren nickade något förvirrat och haltade ut.

När Hattmakaren är försvunnen verkar den vita drottningen nästan förväntansfull, om man kan kalla det så.
"Det är Tarrant." Säger hon onödigt snabbt men drottningen verkar ha förstått.

"Så, älskar du honom?" frågade drottningen mjukt och log lite. Det kunde vara svårt att erkänna det, men om hon gjorde det kunde det vara det som skulle rädda de.
Hattmakaren stod förvirrat där ut och lutade sig mot väggen.

"Jag... Tror det." Säger Alexa. "Jag tror det är vad det brukar kallas iallafall, han får mig liksom må bra." Kanske en konstig beskrivning men hon skulle aldrig våga säga det till Hattmakaren i egen hög person.

Drottningen log större. Hon hade misstänkt det. "Tarrant är väldigt speciell...jag förstår att du tycker om honom. Men jag tror inte det räcker för att du ska bli den vi tror, jag tror du verkligen måste erkänna det, för dig och honom, och nog tro mer på dig själv...".
Hattmakaren undrade verkligen vad de pratade om där inne.

"Men tänk om han inte tycker om mig på samma sätt?" Säger en orolig Alexa och undrar om Hattmakaren hör, kanske inte men kanske. Det finns en chans.

"Jag tror han gör det, jag har vad han gjort för dig, han gick till slottet för att rädda dig från Stayne även fast han visste att det var en fälla för honom, jag har sett hans blickar mot dig" sa Drottningen vänligt. Hon hade funderat på det ett bra tag.