I en förändrad värld (Roll för alla)

Jenna funderade en stund. Helst ville hon stanna kvar inne bland träden som blivit hennes hem men samtidigt visste hon att det inte fanns någon direkt framtid för dem där. Jenna tänkte på soldaterna, deras kärlek för våld. Hon tänkte inte bli tillfångatagen det var en sak som var säker. Kusten fick det bli. De andra verkade gilla tanken på kusten och för Jenna spelade det inte så stor roll även om det skrämde henne att lämna skogens trygghet.
”Vi får vara försiktiga helt enkelt.”
Jenna visste att hon sa det självklara men hon sa det ändå och hon gjorde det med ett leende. Egentligen hade hon alltid gillat kusten, dess klara luft och lukten utav hav. Kanske deras gamla motorbåt fanns kvar vid stugan som de en gång haft men troligtvis skulle den redan vara borta men den låg lite till avsides.
”Jag tror jag vet ett ställe” Sade hon. ”Vi hade en stuga förr som ligger lite avsides. Om ni tycker det är en bra idé kan vi ju se om båten finns kvar?”
Jenna visste att de skulle finnas några fiskespön och ett nät där också ifall det nu inte varit någon där och redan plockat upp grejerna.

(What have I missed? O_o)

(Sorry . Men hur ska jag komma i nu ?)

(Vart kan jag hoppa in igen? Jag sov aldrig natten innan så vad ska jag skriva?)

(Öh........................... vad har hänt!? xD Har missat asmycket.... hur ska jag kunna hoppa in? xD)

((AlexZz: Stella, Jenna och Sonia gick ifrån grottan då resten sov. Vi är nere vid sjön.

Lolly0101: Stöt på oss i skogen? Var jagad av soldater eller något. Låt fantasin flöda.))

((Weey. xD))

Ester klättrar upp igen, hon måste få fatt på sovsäcken och drar lätt ned den från den grenen som den hänger på. Men hon är omedveten om att den grenen hon just nu halvsitter på var alltför svag för att ta hennes tyngd och hon faller till marken. Luften går ur henne, allting ömmar. Hon har slagit hårt i huvudet så hela hennes synfält fylls av svarta prickar. Illamående dyker upp och sedan svartnar det där hon ligger bland buskarna nedanför.

Ester sätter sig käpprakt upp och luvan faller av när hon vaknar igen, var är hon? Hur hamnade hon här? Minnena rusar tillbaka till henne och hon känner lite på bulan som uppstått. Det var inte en dålig smäll iallafall.

Jag tittade på det stillsamma vattnet som slöt sig omkring mig till en bäck . Det låg helt spegelblankt i den vackra delen av Sverige som inte är i spillror. Min blick fördes till vattnet igen, det låg inte längre så stillsamt och behagligt. Det rörde sig ,som om någon kom mot mig.

"En stuga?" sa Stella och gjorde stora ögon, "Sådana där man hade på sommrarna förr, som man tog det lungt i." sa hon med övervälldigad röst ty hon hade hört talas om det, men mer som sagor som berättade efter arbetsdagens slut, i mörkret, i brasans sken. Men hon kom på hur hon lät och hur synd det var om Jenna, det var inte hennes fel att de levt så olika och att hon fötts i huvudstaden.

Jenna kände sig själv rodna lite. Det var precis det hon menade men för att de inte skulle se hennes röda ansikte vände hon sig bort och låtsades ha sett något. Då hon kände att värmen ifrån ansiktet försvunnit vände hon sig åter mot dem.
”Ja.” Sade hon enkelt.
Hon hade inte tänkt på att något likt en stuga skulle kunna vara ofattbart då det varit en sådan självklarhet för henne men hon insåg vad dum hon hade varit.