Eragon [privat]

Shea vrålar högt och Sayn stämmer in i hennes tjut. Jag ser ner mellan träden i ett försök att se Sildak eller någon annan. Mitt svärd håller jag hårt i handen, redo att försvara mig, eller attackera.

Vi båda hör vrålet och alven rycker till och backar.
"Jag arbetar under tiden med att försöka bygga upp försvaret runt mitt sinne. Den här gången tänker jag inte släppa in någon. Samtidigt visar jag Shea vägen.

Shea dyker plötsligt, men Sayn stannar kvar i luften. Jag kan nu se både alven och Sildak. Jag flämtar till och griper hårdare runt svärdet.
Känner du honom, Sildak?

Någon försöker ta kontakt med mig. Jag tror jag känner igen sinnet, men jag vill inte ta risker, så jag förstärker muren runt sinnet.
"Om du inte har något emot det så reser jag vidare nu. Jag har som sagt inte gjort dig något, så jag föreslår att vi glömmer det här?"
"Det är många människor som angripit oss alver under sista tiden. Jag förlorade mitt hem på grund av er. Hur ska jag veta att inte du var den som startade branden?"
"Om jag kan bevisa att jag inte har gjort det, låter du mig gå?"

Jag får inget svar. Sayn, dyk. Nu!
han störtdyker mot platsen och jag får fullt upp med att hålla mig kvar. Jag ser att Shea redan har landat bakom alven.

Nu är jag inte ensam längre. Jag ser att alven letar efter en flyktväg.
"Det här är vännerna jag har pratat om."
"Var inte orolig, vi kommer inte skada dig, men du får berätta vad som har hänt och vad du vet om det här bråket", säger Murtagh till alven när han landat.

Jag slänger en snabb blick på Murtagh och rodnar. Sedan kollar jag närmare på alven.
"Saryan?" utbrister jag.

Jag tappar hakan. Hon känner alven.
"Vilka trevliga vänner du har Enya. De är helt fantastiska om man bortser från den lilla detaljen att de angriper och hotar mig."
"Kan du inte bara hålla klaffen Sildak."
"Visst Shea, för att DU aldrig har varit ohyfsad mot någon eller varit besvärjlig och irriterande."

Jag suckar. "Hrm.. Vänner och vänner..." säger jag tyst. "Saryan, gå bort från Sildak" säger jag kallt. Bara han inte... Saryan svänger runt och pressar Murtagh mot ett träd.

"Som sagt, trevliga bekanta."
"Var inte dum nu, vi är tre drakryttare inklusive drakar mot en alv. Så fort du skadar en av oss är du så gott som död. Släpp mig"
Murtagh låter irriterad, men inte det minsta rädd. Han verkar inte ens hotfull, det är mer som ett konstaterande.