Eragon [Privat rollspel]

"Jag klarar det inte" mumlar hon. Hon kommer loss och kastar sig över.Murtagh.

Nu äntligen ingriper Angela. Med ett enda steg är hon framme hos Aily och Murtagh och lyckas håll Aily borta från honom. Hon mumlar något till Aily och Aily blir mer avslappnad.

Varelsen försvinner och Aily sjunker ihop.

Den märkliga katten gör ett språng mot något som ingen annan verkar kunna se eller känna och rullar runt. Sedan går han nöjt tillbaka till Angela och slickar sig om tassarna och munnen som om an precis har fångat en mus. Jag hoppas att det innebär att varelsen blev dödad av katten.

Murtagh kommer fram till henne.
"Är du okej?" frågar han.
"Ja... Förlåt" mumlar hon.

Murtagh verkar orolig för Aily, men jag ser på hans hållning att han är spänd, så jag anser att det är bäst att hålla en bits avstånd och backar. För säkerhets skull tar jag fram mitt ryttarsvärd och håller muren runt mitt sinne uppe. Ór ställer sig lite framför mig.

"Det är okej Det är jag som borde säga förlåt!!" Han drar upp henne på fötter.

Jag vågar inte säga något, så jag tar kontakt med Aily via sinnet och frågar om jag kan göra något.

"Det är okej..." svarar hon. Tårarna kommer och hon slänger sig runt halsen på Murtagh. Till hans stora förvåning.

Jag känner att jag flinar. Aily verkar alltid ha tyckt om Murtagh, mer än att hon bara är hans elev och kanske också vän. Även om hon behöver tröst så har hon ju ändå en ursäkt att få krama honom nu. Jag tittar bort på Alex, och han är förvånad men flinar lika mycket som jag. Han ser mig i ögonen ett ögonblick och jag förstår precis vad han tänker. För att inte säga en massa dumma saker börjar jag prata med Törne och be honom om ursäkt för allt jag sa.