The mugglis games nummer jag vet inte vad... - uppföljaren [SV]

Japp, du vann
Ställer du upp på vinnarintervju via PM, eller ska jag författa svaren själv?

Författa svaren själv så är du snäll

Haha, okej x)
*smida onda planer om vad du kan svara*
Nä, men jag ska försöka hitta på ngt fint då...

Skriv in mig då, jag har inget Internet ikväll

Ska fixa det! Vilket distrikt? (säger du inte nu så kan jag ändå hålla på en plats bara att andra kan hinna före till ditt distrikt om du har otur. Men fullt hinner det inte bli )

jag är L!
förresten Luna.Lovegood, har du börjat på ett till? kan du länka i sånnafall?

Jag har inte börjat ännu. Först ska jag skriva klart vinnarintervjun för att avsluta det här ordentligt. Sen ska jag skapa tråd ikväll. Självklart länkar jag

verry good gummisnod, verry well cykelställ.
förresten hade du inte med min första sponsorgåva

Vinnarintervju

Hon vet vad som väntar. Hon vet precis vad som väntar henne på andra sidan av draperiet. Där som man hör skratt och Luna.Lovegoods muntra röst. En repris av spelens värsta stunder väntar där. De bästa också kanske, men övervägande delen av intervjun och filmerna från spelen kommer vara hennes allra hemskaste minnen. Hon mår illa bara av att tänka på vad hon kommer tvingas återuppleva.
En av hennes assistenter går varv på varv runt henne och tittar en sista gång att hon ser perfekt ut. Så klart ser hon utmärkt ut och ingen i huvudstaden kommer anmärka på det. Men själv känner hon sig långt ifrån perfekt. Hon känner sig falsk när hon ser ut så här. Hon trivs inte med det. Hon längtar hem till distrikt 3 där hon slipper allt det här. Hem till sin familj. Hennes familj ja... De kommer se allt hemifrån. Hon sträcker på sig lite. Assistenten, som tydligen är nöjd nu, säger åt henne att gå in på scenen.

Hon lägger ifrån sig kryckorna på golvet när hon kommer fram till fåtöljen och lägger upp ena benet på pallen som står där. Benet är fortfarande inte helt läkt efter kniven hon fick i det och det kommer antagligen aldrig gå att stå ordentligt på det igen. Men det gör henne ingenting, hon hade kunnat råka värre ut.
Trots det gör hon en liten grimas när hon lägger foten till rätta på pallen. Sen ler hon försiktigt mot publiken. De förväntar sig en stolt och stark vinnare, inte en vinnare som gråter och som inte tål lite smärta i benet ens.

Luna.Lovegood harklar sig och påbörjar intervjun.
”Varför valde du att delta i spelen?”
”Jag har inte valt något av det här själv. Men det är konstigt att ingen annan anmälde sig istället. Vårt distrikt brukar ha ganska många som vill delta och försöka gå med karriäristerna. Men uppenbarligen ville ingen så jag var tvungen.”
Hermia inser direkt hur dum hon låter och biter sig hårt i läppen. Men nu är det för sent att ta tillbaka det och säga något annat. Men Luna.Lovegood skrattar bara och verkar inte låtsas om det.
”Så du är inte besviken på att ingen ställde upp istället för dig?” frågar hon istället.
”Nej... Nej, ingen borde vilja komma in på arenan frivilligt. Det är detsamma som att tillmötesgå sin egen död.”
Det låter åtminstone bättre. Men hon tycker ändå det känns lite pinsamt.

”Redan i början av spelen var du ju nära att bli mördad av karriäristerna, men kom undan. Hur kändes det?” Luna.Lovegood går genast på nästa fråga utan att stanna upp.
Hermia vet inte vad hon ska svara.
”Jag vet inte faktiskt,” svarar hon uppriktigt. ”Jag tänkte inte över huvud taget, och sen har jag inte riktigt velat tänka tillbaka.”
Luna.Lovegood får något sorgset i blicken, som om hon tycker det är synd att Pixi dog när Hermia flydde. Men den sorgsna blicken försvinner snabbt och Hermia undrar om hon kan ha inbillat sig.
”Hur tänkte du när du valde vilka spelare du ville slå dig ihop med och kunde lita på?”
Ännu en fråga utan något riktigt svar.
”Det är svårt att förklara...” börjar hon. ”amanda1104 vet jag faktiskt inte varför jag litade på först, men det känns som jag gjorde rätt. Luna Chang var inte mitt val. AlexZz verkade vilja att vi skulle slå oss ihop och det verkade ju som en bra idé.”
Skit... Hon låter som en idiot när hon håller på så här. Hon ångrar att hon inte övat mer inför intervjun och försökt förutse några av frågorna. Men Luna.Lovegood fortsätter bara. Hon ställer precis rätt frågor och gör sitt bästa för att vifta bort de missar som Hermia gör. Och hon är bra på det.
”AlexZz, ja. Hur har du reagerat på hennes meddelanden? Har du förstått innebörden av alla?”
”Jo, jag tror jag vet vad alla meddelandena innebär. Inte exakt, men ungefär. Till en början, när amanda1104 visade sina lappar, tyckte jag att det mesta lät helt galet. Men när man tänker på det så är faktiskt mycket väldigt viktiga saker och kanske anledningen till att jag kom så här långt.” Hon överväger att säga ”anledningen till att jag vann”, men det känns som att det blir alldeles för uppenbart att alla andra spelare är döda. Borta. Det är bättre om hon försöker glömma det.
Hon tar en paus. Men hon är inte färdig. Hon har en sak till, något hon måste få berätta om. Hon tar ett djupt andetag och börjar berätta.
”Jag känner igen det namnet. AlexZz, alltså. Först trodde jag det bara var ännu en rik huvudstadsbo som hade råd att skicka nästan vad som helst. Men det är inte så. Åtminstone tror jag inte det. AlexZz är från mitt distrikt. Från trean. Hon bor i huset intill mitt där hemma, i distriktets fattigaste delar. Vi brukar umgås en del på sommaren. Vi har en äng där vi brukar plocka smultron och sådant när vi är lediga. Hon brukar hitta på den där sortens texter så gott som hela tiden. Men hon har överträffat sig själv nu med både bättre dikter än vanligt och med gåvorna. Jag fattar inte hur hon har fått ihop alla pengar. Det måste ju ha kostat skjortan och mer än det.”
Hon vet inte om hon borde berättat det för alla som tittar, men det är skönt att ha gjort det. Luna.Lovegood svarar inte på det utan fortsätter vidare eftersom Hermia är klar.
”Vad var värst inne på arenan att uppleva?”
Varför har de inga frågor som går att svara normalt på? Hermia har inget bra svar på det här heller. Allt är hemskt på så olika sätt. Men hon känner att hon måste spela säker.
”Precis i slutet. Mitt i natten när Luna Chang dog. Ensam kvar på arenan med tre döda kroppar. Den känslan är nog den värsta man kan ha.”
Kan det inte bara ta slut? Kan det inte komma ett slut på det eviga frågandet? Men så kommer det en avslutande fråga.
”Kommer du ställa upp som handledare i nästa mugglisspel?”
”Har jag något val?” frågar Hermia ironiskt.
”Nej, det har du inte,” skrattar Luna.Lovegood.
Äntligen. Luna.Lovegood slutar ställa frågor. Men Hermia får inte lov att gå ännu och nu kommer det värsta. Hon biter sig i läppen och försöker koncentrera sig på att inte börja gråta. På den stora bildskärmen visas filmklipp från arenan. Hon ser sig själv komma in på arenan och vänta på att spelen ska börja. Hon ser när hon duckar för att komma undan kniven som borrar sig in i Pixi, hennes distriktskamrat. Hon kommer aldrig kunna komma undan tanken på att hon ligger bakom Pixis död. Det kommer alltid förfölja henne. Det slår henne att folket i hennes distrikt antagligen aldrig helt kommer förlåta henne för det. Hon känner att tårarna bränner bakom ögonlocken nu.
Det visas fler stunder på arenan. När hon slår sig ihop med amanda1104. När amanda1104 trillar från trädet. Hon och Luna Chang som tittar på de gamla lapparna. Finalen mellan henne, Luna Chang, Ingis och -Patronus-. Och slutligen när Luna Chang sticker sig med giftpilen och när Hermia får sin vinnardikt.
Det visas ord på skärmen också. Hermia ser dem knappt för tårarna i ögonen, men lyckas läsa.

”The place where every single mistake, is fatal. Every single step can be a step towards winning it all. But at the same time, it could be your worst failure. Ever.”

Awesome
Vad var det för jobbiga frågor egentligen?!