Starka viljor och olika känslor

Wonderful

Du skriver verkligen som en gud Började läsa för ca en och en halv timme sedan, enda sedan dess har jag läst nonstop. Hoppas att fortsättningen kommer snart, är så himla nyfiken ^-^

Okej folket.... Jag är nog världens sämsta uppdaterare! Jag ber hundra gånger om ursäkt för det och det kommer ett kapitel idag!! Jag lovar!

JAA längtar

Tjoohoooo!! Detta kapitlet längre än de föregående ;D


But here it is! och Tack för ert tålamod!!
Och det är tack vare Majis, som gav mig idéen, som det här kapitlet blev till



Kapitel 29


Horace Snigelhorn

(Jajamen, du läste rätt och om du tror att du inte gjorde det, läs det igen )


Horace reste sig upp från frukostbordet och började gå mot fängelsehålorna för att förbereda dagens första lektion med sjundeårseleverna.
”Regelus, min gosse!” utropade Horace förtjust. ”Godmorgon!”
”Godmorgon professorn.” svarade Regulus Black där han kom strosandes med ett par kamrater på väg till frukosten.
”Seså, min gosse!” sade Horace. ”Du får allt lägga på ett litet kol så att du inte blir försenad till din lektion.”
”Självklart Professorn!” svarade han och log lite innan han svängde av mot Slytherins bord.
Horace fortsatte att gå och hälsade på ungefär var femte elev han mötte.
Nere i sitt klassrum tände han upp eldstaden för att få in lite värme i det annars ganska kalla klassrummet och satte sig tillrätta bakom sitt skrivbord.
Han sneglade lite på sitt nötta armbandsur, tio i nio. Lektionen med hans sjundeårselever skulle strax börja.
Han knäppte händerna nöjt över magen. Han visste säkert att Lily Evans skulle bli något stort, inte alla hade en sådan begåvning... Det räckte bara med att tänka på Francis, hans lilla guldfisk. Den hade han fått av Lily, på det mest underliga och magiska sätt. Han hade funnit en fiskskål med ett litet blomblad från en lilja i. Och i nästa sekund hade den förvandlats till en liten fisk. Han log vid minnet.
Han hörde genom dörren att eleverna började samlas utanför och han reste sig upp för att öppna dörren.
Eleverna strömmade in men Horace såg inte till Lily... Sirius Black kom in, Remus Lupin, Severus Snape...
James Potter saknades också.
Horace vände sig besviket om och började gå mot sitt skrivbord, men han lät dörren stå öppen om Lily skulle komma i alla fall.
Precis när han satte sig såg han hur Lily och James Potter rusade in i salen, hand i.... hand?
Vad var nu detta? Det var ju allmänt erkänt, till och med hos lärarna, att Lily Evans inte precis avgudade James Potter.
”Ursäkta professorn att vi kommer försent!” flämtade Lily fram samtidigt som hon och James satte sig vid en bänk längst bak i klassrummet.
”Låt gå, låt gå miss Lily och mr Potter.” sade Horace och såg lite förvirrad ut.
”Besynnerligt.” mumlade han tyst för sig själv. Han hade helt hamnat ur fattning vid denna chockerande nyhet
”Okej, elever.” började han och harklade sig. ”Idag ska vi försöka att tillbrygga ett stormhattselixir. Det kommer nog inte komma med på F.U.T.T. -provet, men jag tyckte ändå att vi kunde försöka idag i alla fall. Instruktionerna står på tavlan, ni har två timmar på er och ingredienserna står i skåpet. Varsågoda och börja!”
Alla reste sig på en och samma gång och rusade mot. Horace lutade sig tillbaka och gned sina tinningar. Lily Evans och James Potter?
Han ryckte på axlarna. Tja varför inte.... Det kan ju inte bli annat än bättre än vad det har varit.

haha, jag kan verekligen se Snigelgorn alldeles förvirrad xD

Gud vad bra!!!

suveränt

Åååååååhåhåhååå ♥

Amazing
Önskar att jag kunnat se Snigelhorns min