Ny genaration, nya känslor

Jättesupermegabra

Sorry Baronen med det kanske blir tredje gången gilt eftersom han inte lyckades i livet

Skitbra

GAHAHAHAHAHAHA BÄST KAPITEL! HAHA UNDERBART IHIHIHI bäst!

Super bra Majis!!! HPN är vi båda kanske snart Natta med

Läs min FF: Kapitel 1, Nellys dagbok

TAck så mycket!!! ♥ Hinner inte säga mycket mer... Ska sova! Jippie! Men jag hinner lägga ut ett kapitel som tog evigheter att skriva, fast det är ganska kiort xD Men om jag inte hade fått Ida S, MadEye Moody och HannaPanna's hjälp hade det varit omöjligt för mig att komma på vad jag skule skriva vid ett brev som dyker upp... Men hoppas ni gillar det och kommentera!

Kapitel: 63
Miranda var en utav de första in till Stora Salen. Hon hade vaknat väldigt tidigt, kunde inte somna och var hungrig så hon gick så fort som möjligt ner till Salen.
Några få till från Ravenclaw var där, ganska många från Hufflepuff, ingen från Slytherin och så knappt några från Gryffindor.
De från Ravenclaw vara bara några sjundeårs elever och nån stjätteårs elev som hon inte kände så hon satte sig själv. Hon trivdes ändå att vara själv, hon var van. Hon var inte precis den populära tjejen de flesta ville vara med och de flesta undrades lite över henne.
Miranda var på beteende som sin mor, trodde på sker hon visste var sanna men som några upplåsta rika män på ministeriet inte trodde på. Hon var smart som si n mor också, hon går ju liksom i Ravenclaw! Men hon är också lik sin far lite. Modig fast lite klumpig ibland, duktig på örtlära och så vidare.
Men det var inte bara hennes beteende som gjorde så folk undrades lite över henne. Det de mest var nyfikna över var hennes efternamn. Longbottom.
Alla vet att Professor Neville Longbottom inte ha nåt barn, men han är typ den ända som heter Longbottom som också har magi i familjen... Så många undrar verkligen vilka Mirandas föräldrar är då...
Det är nog också lite därför hon inte satte sig vid det andra, frö de har många gånger försökt få ut det ur henne, men hon har inte velat berätta... Bara för några hon litar på... För om hon säger kommer alla tror att hennes bra betyg hon få i Örtlära är för att hennes pappa är lärare där, men det är faktiskt för hennes kunskaper!
Miranda gick och hämtade mat. Hon tog ett par mackor och sedan en tallrik med ägg och bacon. Hon tog också ett glas med apelsin juice och så satte hon sig igen och började glufsa i sig maten.
Efter ett tag, då lite fler elever hade kommit in och Miranda nästan ätit upp, kom, till hennes förvåning, hennes uggla nerflygandes med ett brev. Så här tidigt brukar brev aldrig komma!
Miranda tänkte inte så mycket på det sen och tog emot brevet från hennes vita och bruna uggla hon hade fått från sin pappa en gång.
Hon var glad över att få brev men när hon såg handstilen och frimärket fick hon en klump i halsen och började darra.
Med darrande och skakande hand öppnade hon brevet och började läsa. Hon fick läsa om det några gånger innan hon förstod vad syftet med brevet hade varit.
Med gråten i både ögonen och halsen gick hon ut ur Stora Salen. Precis innan nästan alla andra eleverna gick in kändes det som.
Miranda gick till ett rum som bara hon kände till. Där brukade hon vara när hon ville vara helt ensam, plugga eller nånting.
Hon satte sig på en pall och lät tårarna trilla ner för hennes kinder.
”Vad står på Miss Longbottom? Du brukar aldrig vara såhär ledsen...” sa en röst som Miranda hade lärt sig att känna till väldigt väl.
”Helena! Jag har fått brev ifrån dom! De... Har... Och mamma bara...” snyftade Miranda fram.
Grå Damen svävade sig fram till Miranda och satte sig jämte henne.
”Kan jag får läsa brevet?”
Miranda tittade upp på Grå Damen med gråtfyllda ögon.
”Varför?” pep hon.
”Oh... Du och din mor är de ända eleverna jag brytt mig om, nästan. Jag vill veta vad som står på!”
Miranda nickade och räckte över brevet till Grå Damen.
”Här. Läs.”
Grå Damen gav Miranda en snabb nick och hennes ekande röst började läsa.
”Unga Miss Miranda Longbottom. Vi på Ministeriet måste meddela att under sommarlovet och ditt utförande av magi måste du relegeras. Det blev uppehåll på det, som du vet, för din mamma och andra vittnen skulle förhöras fast på villkoret att du skulle få börja på terminen under tiden under förhören. De trollformler du har använt är: Protego, Lamslå och Expelliarmus av den information vi fått. Enligt dig och de få vittnena så var det en man som kom det en man fram till dig och började kasta på dig. Du 'försvarade' dig mot honom. Men vem var denna man? Varför skulle han vilja attackera dig? Vi behövde bevis på det och det fick vi sedan. Så efter den informationen vi fått så kommer du inte relegeras men din mamma kommer få sitta på Azkaban. Den mannen som hade attackerat dig var en man som tillhör gruppen som vill avsätta Ministeriet. Din mamma avslöjade detta för hon visste mycket väl vem mannen var. Vet hur hon kunde veta det? Jo, hon var nämligen en spion! Hon hade fått ett litet jobb här på Ministeriet och all information hon fick meddelade hon de andra! Varför ville han attackera dig undrar du då? Jo, för din mamma är en odräglig slyna till svikare! Hon svek dom och Ministeriet! Så som hämnd tänkte han döda dig, men då var det ju tur att du försvarade dig, men inte bara för att din mamma har varit spion hon bröt mot lagarna i rättegången också! Hon började göra protester och mycket sånt! Oacceptabelt! Så för din mammas bedrägeri och lagbrytande och allt så ska hon sitta i Azkaban. Tänkte meddela det. Vänliga hälsningar: E. Winslet”
”Mamma är i Azkaban!” brast Miranda ut när Grå Damen tystnat.
”Ja... Vad ska vi göra....?”

ÅÅÅÅÅÅÅÅ vad spännande

SUPERBRA

OMR! Sjukt spännande och sorgligt

Spännande och sjukt bra skrivet

Oh...