När barnen gick i skolan och Voldemort hade vunnit.

Fai såg på henne "jag vet det och jag vill att du ska må bra med så ska jag prata med dig får du prata med mig med" sa han allvarligt och slöt ögonen när hon var tyst och slog sen upp dem
"va? Vem? O hur kan du känna till henne men inte jag?" sa han förvirrat.

Xenia såg illsket på honom och ställde sig upp.
- Ja, ser du inte vad du har mitt framför dig, så tänker jag inte hjälpa dig, sa hon kallt.
- Nu går jag och lägger mig, sa hon argt och lämnade uppehållsrummet och gick upp till sovsalen där hon drog för förhängerna och försökte glömma allt.

Fai bara stirrade på henne. Vad hade hon menat? Toppen nu var hon arg på honom med. Han reste sig argt upp och eleverna runt honom flyttade sig så långt bort de kunde. Han stormade ut ur uppehållsrummet och in i vid-behov-rummet och sitt rum. Han slängde si argt på sängen. Hur skulle han veta vad hon menat? Hur skulle han förstå det? Och varför kunde hon inte bara berätta vem det var? Varför var det en hemlighet? Han tog upp ett glas och kastade det i väggen
"dame you Xenia" sa han argt och drog täcket över huvudet och somnade

Xenia lugnade ner sig och grät sig sedan till söms.
Hon hade inte gråtit sen hon var sex, men nu orkade hon inte.
Varför kunde inte Fai inse vad hon kände?
Och kände han så för henne?
Hon somnade tillsist med tårdränkta kinder och önskade att morgondagen aldrig skulle komma.

Fai vaknade på morgonen av att fåglarna kvittrade utanför fönstret och han öppnade det o dödade dem. Han var fortfarande arg. Inte bara på sin morfar utan även på Xdnia som skrikit på honom. Vad ville hon att han skulle förstå? Han fattade inte alls. Han bestämde sig för att inte gå till skolan alls idag. Han la sig i sängen igen och somnade om

Xenia vaknade på morgonen och kände att hon inte alls ville gå i skolan.
Men lika bra att stiga upp, annars skulle hon direkt till straffkommenderingen.
Hon klädde på sig och gick ner till frukosten, hon kunde inte se Fai och lika bra var det.
Xenia var rejält förbannad och ledsen, så folk undvek henne, hon varvisst farlig när allt kom omkring.

Fai vaknade en stund senare och vägrade stiga upp. Vad va det för fel på Xenia? Varför hade hon skrikit på honom? Vem hade hon menat? Han förstod inte alls. Han gick upp och tog en dusch och la sig sen på soffan och stirrade upp i taket. Vadå att det bara skulle finnas en som passade in på den beskrivningen? Han blev förvirrad av att tänka på det. Han tog upp en bok och började läsa

Xenia satt och stirrade på frukosten, när hon upptäckte att hon inte hade ätit nått, rev hon åt sig väskan och begav sig mot Binns klassrum.
Skönt att slippa någon nödvändig lektion för Xenia kände att hon inte skulle klara av det.
Hon satte sig längst bak i klassrummet och la fötterna på bänken och stirrade ut.
Eleverna gick omäg om hennes bänk när de satte sig.
Hon log för sig själv, ibland var det kul att vara skrämmande, det brukade hon inte vara.

Fai insåg att han hade stirrat på samma mening i 15 minuter och gav upp och skrek till och fönstrerna sprack. Han var riktigt irriterad över att han inte förstod vad hon menade. Han satte sig upp och undrade om hon hade menat...sig själv
"inte en chans" sa han "eller?" han såg sig frågande runt. Men om hon menat sig själv, varför hade hon inte sagt något innan?

Xenia satt på lektionen men hörde inte vad Binns sa, inte för att det var något ovanligt eftersom hon sällan lyssnade på honom men ändå.
Hon såg sig ilsket om och kände att hon var tvungen att göra något.
Något, måste hon göra, hon såg hatiskt på Binns och föreställde sig att det var Fai.
Fai, som hon hatade för tillfället, snart brann hela Binns skrivbord och Xenia drog sig till väskan och gick ut ur klassrummet.
Det här skulle hon säkert få ångra sedan, men just nu känndesdet bra.