~~Hedviggs liv~~

Tack, tack kommentera så mycket du ka så vi kan komma till sida 45!

Vi är på sida 45!!!!!!!

Yes! Tack och lov ♥

Kapitel 79
NYA FÖRHOPPNINGAR

Han hade givit mig nya förhoppningar, det var nu Marcus och jag, om jag hade sätt det från början hade jag aldrig blivit sårad. Han tog mina händer och sa med mjuk lugnande röst:
-Vi går tillbaka till Hogwarts nu,
Jag nickade lätt och han tog mig i vänstra handen. Hans hand var iskall, vi gick tysta tillbaka till Hogwarts portar.
Det var det sista jag kom ihåg, sedan var jag i sängen i min sovsal. Ingenting var klart i mitt huvud, bara en sak. Marcus. Allting annat var tomt.
Trött vände jag på mig och tryckte huvudet ner i kudden. Långsamt, drog sömnen in i mig innan jag hann reagera.


Mina ögon öppnades långsamt, ljuset från solen strålade som tusen glödlampor. Min fick ur visade att klockan var tio, men det kunde den ju absolut inte vara! Jag tittade hastigt runt omkring mig. Ingen var där. Förhastat kastade jag på mig min skjorta och kjol, inte slipsen. Det var ju trots allt söndag idag så jag lugnade ner mig lite och borstade håret. Det var lent och slätt, det krävdes knappt ett ända tag med borsten, men jag gjorde tre ändå. Jag rotade fram ett ljusblå band från min stökiga koffert och satte upp mitt mjuka hår i en hög tofs med det vackra banden knytet som en elegant rosett. Sedan gick jag ner till uppehålls-rummet. Inte så många satt där, men Marcus satt där. Jag tänkte gå fram till honom, men det verkade för rakt på sak så jag sa:
-Hej, Marcus,
Marcus verkade inte ha hört mig, jag upprepade orden om och om igen. Han ignorerade mig. Varför? Stannade kärleken i natten? Förvirrad och självklart väldigt sårad gick jag ner till stora salen. Kanske hade det bara vart en dröm? Jag visste att det inte var det, men för att försöka att vara glad var jag tvungen att försöka få mig själv att tro det. Ingenting hade förändrats, eller?

Suuuuuuuuuuuuuuuper duper bra kapitel!!!!!!!!!!!!!!!

Tack, tack, tack ♥ ♥ ♥

Men du ska inte behöva säga tack!!!!!! Det är det vi som ska göra för att du skriver!!!!!!!!!!!

Du har rätt i stället för att säga tack, borde jag skriva mera inlägg

Jepp!!!!!!!!! XD

SUPERMEGADUNDERBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!



Stackars Hedwig

Skriver mer nu då ♥ ♥ ♥

Kapitel 80
SANNING ELLER LÖGN

Jag satte mig vid Ravenclaw-bordet, dystert och nedstämt. Ensamt tog jag en portion gröt med blåbär och hallon i. Kanske borde jag aldrig åkt till Hogwarts från första början. Jag skulle gömt mig med buren så att Hagrid aldrig skulle ha hittat mig. Sorgen flöt in i mig och jag brydde mig inte om att stoppa den. Tårarna droppade tyst ner i gröten så att den blev alldeles vattnig. Jag stirrade ner i gröten, den hade klumpat sig och jag var inte längre hungrig. Bedrövad torkade jag bort tårarna och strök bort en slinga hår som hade krupit ner från min tofs. Jag reste mig upp och gick så snabbt jag kunde utan att det skulle se misstänksamt till Prefekternas badrum. Jag var ju prefekt. Vad var lösenordet nu igen? Ehmm, improvisation igen, antar jag.
Jag hade aldrig gissat rätt på den första gissningen, men idag lyckades jag!
-Lekande lakan, skojade jag egentligen med en tavlan svängde upp så jag gick in. Aldrig hade jag sätt så många olika kranar och tvålar. Ivrigt för första gången på länge drog jag av mig mina kläder och klev er i bassängen, utan vatten. Vilken kran kunde det vara? Alla såg likadana ut! I säkerhetsskull vred jag på alla kranar och den sista var rätt. Vattnet var fullt med bubblor och varmt vatten på några sekunder. Det luktade underbart! jag hällde i all tvål och gled ner i bassängen. Det var väldigt skönt. Jag simmade några längder fram och tillbaka, men tillslut var jag utmattad och hängde bara vid kanten av bassängen. Jag tog ett djupt andetag och blundade. Dem olika dofterna hade spridit sig och det luktade som en äng med alla blommor i världen. Någonting som jag aldrig hade gjort förut var att be, min mamma hade varit katolik. Det kom jag ihåg från när jag var liten. Så jag bad:
-Jag önskar att Marcus slutade ignorera mig och att allting kommer att bli bra, ursäkta mina synder och förena mig med mina bäs...vänner, amen,
Det skulle vara en lögn om jag sa bästa vänner, eller var det djupt där inne. En sanning.