Hemligheter kan inte gömmas för alltid

^Hur fick du bara ett L som andvändarnamn?

Jag skrev in det bara. :3

När jag testade att skriva bara en bokstav med det funkade inte

Jättebraah ♥

Jag tycker också det ♥♥♥♥♥♥
När kommer mer?

Hoppas det kommer ikväll [:

Skriver på nästa del nu, ska försöka att göra den lite längre.

^Ok [:

Draco Malfoy

Månaderna passerade förbi utan att jag märkte det. Jag ångrade att jag hade lämnat Elladora men jag visste inte hur jag skulle få henne att förlåta mig. Hon måste första att det kom som en chock för mig. Att få reda på att man älskar sin kusin som dessutom är en ynk är svårt att smälta. Jag suckade och reste mig upp ur sängen, jag hade bestämt mig för att ta tag i mitt liv. Kanske skaffa jobb och se till att inga glömmer att det fortfarande finns en Malfoy kvar.
Några timmar senare stod jag inne på trolldomsministeriet. Många av mina gamla klasskamrater rusade förbi mig, de som såg mig kastade förvånade blickar innan de skyndade sig iväg igen. Bakom mig hörde jag två välbekanta röster och jag vände mig förskräck om.
”Malfoy?” sa en förvånad röst. Jag suckade och mötte Harry Potters blick. Bredvid honom stod Ron Weasley med en mun som gapade av förvåning.
”Stäng munnen Weasley, jag visste inte att jag hade blivit så snygg på några månader.” sa jag och tvingade fram ett hånfullt leende. Weasley stängde munnen och blängde på mig istället.
”Alltid lika trevligt att träffa dig Malfoy, även fast det var ett tag sedan.” sa Potter stelt.
”Tack igen för att du övertygade idioterna att låta mig slippa Azkaban.” sa jag. Potter såg förvånad ut över min tacksamhet men han dolde det snabbt. Weasley däremot såg förvirrad ut så jag gissade att Potter inte hade berättat för honom att det var Potter som övertygade idioterna om att jag var oskyldig.
”Så var är tredje personen i trion?” frågade jag.
”Hermione åkte tillbaka till Hogwarts igår för att avsluta sista året som vi missade.” sa Weasley och knöt nävarna. Jag fick en känsla av att han ville slå till mig.
”Hogwarts öppnar inte förens om en månad, hon kan inte vara där redan.” sa jag.
”Det är den andra september, Malfoy. Hermione och Ginny åkte till Hogwarts igår.” sa Potter. Nu var det min tur att bli förvånad, jag hade ingen aning om att det redan var september.
”Det var väldigt trevligt att träffa er men jag måste tyvärr gå nu.” sa jag och gick därifrån med snabba steg utan att vänta på ett svar. Jag visste inte vad jag skulle göra härnäst, först skulle jag försöka att hitta ett arbete. Men antagligen skulle inte någon vilja anställa mig, jag sågs fortfarande som en dödsätare bland alla andra. Jag gick fram till en anslagstavla där det fanns annonser om lediga tjänster. Det fanns två jobb tillgängliga på Avdelningen för magiska spel och sporter, det lät intressant men jag var inte säker på om det skulle vara något för mig så jag letade vidare. Lite längre ned på anslagstavlan stod det om en ledig tjänst på Alfernas sambandskontor, men jag ville inte ha något med alfer att göra. Längst ned på anslagstavlan stod det en liten lapp om att de sökte arbetare på avdelningen för Missbruk av mugglarprodukter. Det var jobbet jag minst ville ha men jag kom på att det skulle kanske folk att vara mindre fientliga mot mig om jag arbetade med någonting som hade med mugglare att göra. Jag bestämde mig för att det kunde vara värt ett försök så jag lämnade anslagstavlan och började gå mot en av hissarna istället. Jag tog hissen ned till rätt våning och letade mig fram genom korridorerna till rätt avdelning. Efter ett tag kom jag fram till en dörr med en mässlingsskylt där det stod Missbruk av mugglarprodukter. Jag höjde handen och tvekade med handen lyft framför dörren innan jag till slut knackade på. Dörren öppnades och jag stod öga mot öga med en man som var väldigt välbekant.
”Mr Malfoy.” sa mannen förvånat och jag kom på vem det var. Mr Weasley tittade på mig med sorgsna och trötta ögon.
”Mr Weasley.” sa jag artigt och sträckte fram handen. Mr Weasley skakade snabbt min hand innan han släppte mig och gick och satte sig på en stol framför ett skrivbord som var fullt med papper. På väggen bredvid skrivbordet fanns det några foton. Ett var ett familjefoto med hela familjen Weasley. Det fanns ett annat kort som såg ut att vara ett bröllopsfoto, en rödhårig ung man som jag kände igen från slaget om Hogwarts log mot en ung vacker blond kvinna log lyckligt mot varandra. Kvinnan var Fleur Delacour, jag kom ihåg henne från Turneringen i magisk trekamp från mitt fjärde år. Fast nu hette hon antagligen Fleur Weasley för mannen på fotot måste vara Mr Weasleys son. Ett annat fotografi föreställde en av Weasley tvillingarna. Jag visste inte vem det var av dem, jag hade aldrig kunnat se skillnad på dem. Mr Weasley följde min blick och när han tittade på fotot blev hans ögon ännu sorgsnare.
”Du kände min son, Fred.” sa han sorgset. Jag nickade bara till svar, jag visste inte vad jag skulle säga. Mr Weasley vände sig mot mig igen.
”Så vad kan jag hjälpa dig med?” frågade han och plockade undan lite papper från skrivbordet som han slängde i en papperskorg.
”Jag undrar bara om det arbetet fortfarande är ledigt” sa jag.

Bra!