Förändrad värld Lupple & Medi

"Jag tror Lathan kan ställa dem precis lika bra som jag kan. " Sa han lent och såg på honom och log sedan.
"En fråga käraste son.... Är inte Gregor släkt med dig med? Eller var det från en annan gren?" Han log nu retsamt.


"Får jag gå på toaletten först? Jag vill gärna tvätta av mig...."
Maria log och tog hennes hand.
"Jag hjälper dig. Du kan duscha iimorgon men rena kläder kan du få. Sen kan han lägga in droppet." Hon log mot Alexander.

Allan såg mot Lathan som tittade upp. Ogillande frågan starkt. "Mitt alternativ kvarstår." Viskade Dorian lent och Allan morrade tyst mot honom. "Gregor? Nej jag tror det är samma gren. Då är ju du och jag ännu närmare släkt. För att inte prata om dig och Dorian." Log Lathan ömt.

Alexander log tacksamt mot Maria.

Lucifer log mjukt.
"Så hur är det? Vill du prata eller inte?" Frågade han och såg på Lathan.
"Så fråga ett. Vem är du egentligen?"

Maria gick ut och kom tillbaka efter tio minuter. Kvinnan såg mycket renare ut. Hon hade en ren pyjamas och hon såg på Alexander.
"Finns det en säng för mig? Det verkar så fullt..."

maria log och flyttade Rhiannon till Aurora och log.
"De brukar sova i samma säng." Viskade hon och visade sängen.

Allan svalde hårt. "Om jag svarar, vad får jag?" Frågade han. För att sedan skratta till. "Med tanke på allt er dansande så antar jag att ni redan vet det. Nästa." Sa Allan, nästan uttråkat.

Alexander log och la ett täcke över både Aurora och Rhiannon. Fokuserade sedan på kvinnan. "Varsågod och lägg dig." Log han.

"Du kanske får leva?" Sa Lucifer lugnt.
"Vi kanske inte dödar dig. Men det är ingen tanke vi inte tänkt på." Sa han och såg på Dorian.
"Din fråga.."

Hon gick och lade sig i sängen och såg nervös ut.
"Vad är han för något?" Viskade hon och såg nålen och såg bort.

Halo såg olycklig ut och viskade en bön.
"Oh Allan borde skämmas."

Allan såg på Lucifer. "Åh vad är det för roligt pris?" Undrade han leendes. Men leendet dog ut när Lucifer talade om Dorian. Dorian funderade lite. "Vad var ditt nummer?" Undrade han, skarpt. Allan vacklade nästan till. Men försökte återfå fattningen. Han kramade krampaktigt om ena handleden. Nästan omedvetet. "Om ni ändå kunde fråga Gregor. Han kom på det systemet. " Log Allan, försökte spela oberörd.

Alexander satte sig på pallen bredvid sängen och tvättade henne över handryggen. "Åh, hjälp dig själv genom att sova." Föreslog Alexander ömt.

"Va babblar du om?" Lucifer såg på honom och lade armarna i kors.
"Varför är du så besatt av Jimmy och Molly?" Frågade han.

Kvinnan kände hur han tvättade och såg på honom.
"Det skulle vara skönt- Jag är nog för rädd för att somna dock..."

"Från koncentrationslägret." Förklarade Dorian snabbt till Lucifer, på 'deras' språk. "Dom är mina." Sa han skarpt. "Inte besatt, men jag vill ha det som tillhör mig." Förklarade han ilsket.

Alexander nickade sakta. "Jag förstår. Om du önskar kan jag hjälpa dig att somna." Sa han ömt.

Lucifer log mjukt och skrattade sedan till.
#"Nej de är inte dina. Vem har sagt det?"

Hon såg på Alexander och sedan Halo.
"Är det farligt?" Frågade hon

Allan såg på dem, mindre tålmodig än tidigare. Det var svårt, de förstod ju ingenting. "Ge tillbaka dem och min ring. Så ska jag inte besvära er något mer." Sa Allan, silkeslent. Dorian suckade lite. " De mår bättre här." Sa Dorian ömt, blidkande.

Alexander log ömt. "Såklart inte, bara vanliga sömntabletter." Sa han ömt.