PRS Lupple & Medi

"Oja hon kommer bli så lycklig ." Hon skrattade och lade huvudet på sned och lade sig i hans armar.
"Vem sa att vi skulle sova? Vi kan ligga här. Inte behöva prata om något annat än hur mycket vi älskar varandra. Du focuserar annars på dåliga saker. Jag hjälper bara dig."

Lathan såg på henne och smekte henne över håret.
"Jag vet älskling och jag är så tacksam över det." Viskade han leendes och smekte hennes kind sakta.
" Jag har tänkt lite. Armelle och Tristan. De borde också hitta någon." Viskade han men tystnade sedan.
"Jag ska inte prata om det nu." Sa han tyst och fångade in hennes hand och kramade om den.

Hon makade sig närmare och lät sig omslutas.
"Jag hoppas detta ger dig sinnesro." Viskade maria och log.

Deet hade gått en tmme och Willow kände läta fjäderlätta kyssar och hon log.
"Hej." Hon slog upp de gröna ögonen och iakttog Dorian.

Lathan slöt sina ögon och drog Maria ännu närmare sig och fokuserade enbart på henne. Och allting som var så perfekt med henne.
Och nog gav det honom sinnesro, i alla fall för stunden.

Dorian hade vakat över henne och när timmen hade gått så hade han beslutat att väcka henne med några lätta kyssar.
När hon väl slog upp ögonen så log han brett.
"Hej älskling. " Viskade han och drog med fingrarna över hennes hår och ned över hennes hals och arm.

Hon fnissade av iver och kysste honom och lade huvudet p sned.
"Har du gjort något roligt medans jag sov?"

Han besvarade kyssen och skrattade lågt.
"Jag har tittat på dig. Det är alltid roligt." Log han och smekte hennes kind lätt.

"Roligt? Hur att kolla på mig vara roligt?" Hon gäspade och satte sig upp och kved sakta.
"Det har börjat göra ont igen. Jag kanske ska ta glass eller något?"

Dorian skrattade lågt och satte sig upp han också.
Lutade sig mot sänggaveln och lät sin blicka vila på henne.
" Åh du är så vacker när du sover. Och såg gör du massa omedvetna saker som bara är underbart att se." Viskade han leendes men slutade ganska snart att le när hon kved till.
Han drog med fingrarna över hennes rygg, försiktigt. I hopp om att kunna kyla ned henne.
" Har de inte växt klart?" Sa han tyst men också oroligt.
La huvudet lite på snedden.
"Vill du ha glass?" Log han och studerade henne.

"Som vadå?" Hon reste sig och och drog händerna genom håret och log mot honom.
"Det svider liksom. Jag har aldrig haft vingar som Willow." Hon tog hans händer.
"Nej förresten om jag äter glass kan jag inte njuta av korven ikväll. i måste sätta upp tältet snart."

Han flinade lite och smekte hennes kind sakta.
Kramade om hennes hand med en av sin egna händer.
"Åh inget du behöver oroa dig för." Flinade han och slutade sedan flina.
"Svider? Låter inte alls trevligt. " Sa han ärligt och suckade.
"Önskade att jag kunde hjälpa dig." Viskade han och skrattade lågt.
"Varför skulle du inte kunna njuta av korven?" Frågade han nyfiket men nickade sedan instämmande.
"Det måste vi. Ska vi göra det nu då? Kanske hjälper att tänka på annat för en stund- med ryggen tänker jag?" Sa han lugnt.