The dark side

Du får gärna svåra i vårat...fast vi vill ju ha fler det är det som är grejen....


NÅGON SOM VILL VARA MED I ETT HUNGERSPELEN ROLLSPEL?

Jag har väl svarat? O.o

Juste, det har du. Men vi behöver fortfarande folk...

Jag kan ta hand om det. Kan du länka till tråden?

InspiredPsycho- Det var taskigt va honom ju :c Hatar när folk inte berättar att de inte kommer, så fixat man en massa och väntar i timmar, så säger de sen att de är sjuka :c
Han kunde väl iaf försökt prata med dig nu väl?

Louise
Det var inte första gången så jag är på sätt och vis van. Men den här gången blev jag bara så sur...
Han trodde tydligen att han skulle bli frisk tills på eftermiddagen så han svarade inte först. Men sen kunde han ju smsa ändå liksom.

Och jag är fortfarande sur .___.
Är det verkligen hälsosamt att vara sur så länge på sin pojkvän? Fast han mår dåligt pga det nu. Och jag är bara så likgiltig att när han skrev idag att han saknar mig så mycket att det gör ont (yeah right) så hade jag nästan lust att skicka den här:

När han bad om ursäkt igår så var jag sååå nära på att svara "Yeah. You're sorry, I'm sorry. Everybody's sorry." men jag lät bli av någon anledning.

På sätt och vis känner jag mig elak. Samtidigt som det känns bra. Det kan alltså inte vara hälsosamt. Typ.

Det är i alla fall väldigt frustrerande. Att vara sur på någon man älskar fast man inte längre borde vara det. Jag antar att jag bara är sur för alla gånger något sånt hände...

Alice- Jag antar att du nu tar ut för alla de andra gångerna. Jag skulle gjort precis samma om jag varit du. Och någon gång kommer du nog sluta var sur på honom ändå c:
Men alltså, du kanske också tar ut din ilska för allt annat typ också? När du väl är sur på honom, så kommer allt annat fram samtidigt och då bara blir det så att man kastar det på personen som gör en irriterad för tillfället. Eller det är så för mig iaf cx

Louise
Det kan vara så som du säger. Men jag känner mig mest bara... sviken igen. Jag antar att det är det som svider någonstans djupt in i min själ och på det djupaste djupet av mitt hjärta.
Igår insåg jag ju varför jag inte ville erkänna att jag var kär och ville bara förtränga allting. För att jag visste att sånt skulle hända. Att jag skulle bli sur och känna mig sviken igen. Det är egentligen en dum sak och så men fortfarande...

Just nu när jag tänker på att vara med honom någon dag snart (läs: lördag då vi ska på en fest som han verkligen vill att jag ska gå med honom på aka Like a Sir-festen) så känns ingenting roligt. Jag känner mig som en jävla Grumpy Cat.
Det värsta är nog att jag börjar gömma allting bakom en mask igen. "Jag är inte sur" eller "Jag mår bra" och sånt. Fast innerst inne har jag värsta kaos på gång. Och sån stor lust att bara skada mig själv på ett eller annat sätt. För att just nu känns det som att mitt löfte om att inte skada mig själv känns helt jävla meningslöst. Vadå ska jag inte skada mig själv för att det gör honom ledsen? Gör inte han mig ledsen ibland? Jo. Då kan jag lika gärna göra honom ledsen också.
Det värsta är just att jag tänker så igen.

Jag vet inte vad som händer.

Och förlåt för att jag slänger allt det här på dig.

Hur mår ni, darkisar?