Förändrad värld Lupple & Medi

"De sover." Maria såg på honom och tog emot kvinnan som grät medan hon klamrade sig vid Maria. Pratade osamhängande och hon började gå mot trappan. Mot Alexander och knackade på.
"Kan jag få lite hjälp?"

Hon nickade och såg sedan mot dörren. Hon hörde Marias röst och backade och tog upp kniven igen.

Dorian såg på Allan. "Det skulle förstöra hela poängen Allan." Sa han lugnt. Allan svalde hårt. "De är inte dina." Viskade han och såg på dem båda.

Alexander svalde hårt. Öppnade dörren och drog in både flickan och Maria. Hon var inte skadad, bara chockad.

Mannen såg på sin tunga som låg i en glasburk och såg sedan på dörren. Men han väntade på Allan och suckade.

"Precis de är inte dina längre. De har kommit ut och pratar mer än gärna." Lucifer log.
"Och de är så glada."


Maria snubblade in och hon höll kvinnan i famnen.
"Allan hade henne i bakluckan. Så hon är både kall och rädd." Hon släppte kvinnan och ledde henne till en stol.

Allan såg på dem. Förvirrad. "Pratar?" Frågade han med ett roat leende. "Vad säger dem då?" Undrade han.

Alexander nickade. Låste dörren och la varma filtar om kvinnan och pratade lugnande med henne.

"Allt möjligt tydligen." Han såg över axeln men log.
"Jag har hört Molly prata om böcker, blommor. Hur god maten är." Han log.
"Hon gnistrar som en stjärna."

Kvinnan höll om Alexander.
"Han är ett monster. monster." Hon visade sin hals.
"Bet mig."

Allan kramade hårt om räcket utanför. "Hon heter Flora." Morrade han ilsket. Dorian log snett mot Lucifer. "Jimmy däremot, han är väldigt intressant. Du ska bara veta vad han säger." Log Dorian, nästan hemlighetsfullt. Allan svalde hårt och nervositeten nästan syntes. "Vad är det ni vill?" Frågade han.

Alexander såg på bettet och nickade sakta. "Vart hittade han dig?" Frågade han och tvättade rent hennes sår och började att plåstra om det.

"Oh nej hennes namn är Molly. " Lucifer drog fram pappret och visade.
"Se Molly." Han såg på Allan och log.
"Ställ dig vid dörren så kanske vi berättar."


"Paris." Viskade hon och snyftade.
"Jag är så hungrig med. Så trött."

"Flora." Sa han sammanbitet och undvek att titta på pappret. Dorian studerade honom. "Du kanske skulle vilja sätta dig istället?" Föreslog Dorian. Allan tittade på honom med en mörk blick. "Jag... kommer... inte.." Pressade han fram med sammanbitna läppar.

Alexander nickade sakta. "Du ska få mat. Men först tänkte jag ge dig dropp. Så du får upp vätskenivån." Förklarade han ömt.

"För vi kommer inte att släppa in dig om du är på det sättet. Vi kan dessutom inte. Ägaren är inte här." Han ryckte på axlarna.
"Så synd för oss antar jag."

"Dropp?" Hon såg på honom.
"Är du läkare?" Frågade hon och drog filtarna tätare om sig och huttrade.
"Jag vill bara sova egentligen. Även om hungern river i mig."

"Allan. Vi kan hjälpa dig." Sa Dorian mjukt, lockande. Allan skakade på huvudet. "Få honom att vara tyst. Jag ska svara på era frågor. Ni sa att ni hade några." Sa Allan och riktade sig mot Lucifer.

Alexander nickade. "Ja. Jag är husläkare." Förklarade han. "Det är bara vanlig vätska. Du kan sova med det. Sedan äter du imorgon så ska vi se till att få hem dig." Sa han mjukt.